Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fantasterier i Così fan tutte

Publicerat måndag 7 maj 2007 kl 08.54
Così fan tutte - Maria Fontosh, Kungliga Operan Stockholm. Foto: Mats Bäcker

Plötsligt har man, som operafan, det senaste året kunnat se flera uppsättningar av en mycket älskad, men inte alltid så lättspelad opera av Mozart: Così fan tutte. Det är, enkelt uttryckt, en flerbottnad lek med troheten i två unga pars kärlekshistoria. Skolan för älskande är undertiteln.

Värmlandsoperan, Orionteatern och Norrlandsoperan har det senaste knappa året spelat den - nu i helgen (5 maj 2007) var det dags för Kungliga Operan i Stockholm.

Den är regisserad av Ole Anders Tandberg som ofta gör både just regi och scenografi. På scenen finns bland andra Maria Fontosh och Peter Mattei.

I salongen Per Feltzin.

Jag fick se en komisk uppsättning med många roliga detaljer i både just regi och scenografi och ett omväxlande och lekfullt ljus av Ellen Ruge. Dessutom har föreställningens dirigent Okko Kamu hittat tempo, klang och orkestertransparens som går hand i hand med det sceniska. Det luftiga i musiken gör i och för sig att enskilda småmissar hörs mera, men hellre det än en grötig stelbenthet.

Fast det dröjer en timme innan det musikaliska höjs till det där vibrerandet och attackerandet.

Det är då Maria Fontosh ( - ukrainsk sopran som efter studier i Ryssland och Sverige nu sjunger över hela Europa) som Fiordiligi. Hon har spetsen men också rondören i rösten som behövs för att vi ska njuta helt och fullt. Strax efter kommer så Peter Mattei ( - svensk baryton som nu senast gjorde stor succé på Metropolitan i New York och förra våren i Paris) äntligen loss och - ja, de övriga når inte upp till samma nivå, tyvärr.

Kungliga Operans Così utspelar sig på ett förnämt gods i södra delen av Europa. En trädgård omgärdad av höga stenmurar, en trädgård fylld av cypresser och en minutiöst välansad gräsmatta. Paren bär högtidskläder, det känns som det är dagen före bröllopet. Och det är där den cyniske Don Alfonso alltså ska sätta parens trohet på prov. Om männen skulle tvingas resa bort - kommer kvinnorna då vara trogna dem? Provet inleds, männen reser men återkommer förklädda till långhåriga flumputtar.

Och det är här jag blir besviken på uppsättningen. Così är erkänt svåruppsatt för att det är så svårt att tro på att kvinnorna inte genomskådar männen. Alltså måste man på något sätt förhålla sig till den här ”låtsasleken”. Visa kvinnorna på något annat sätt, inte bara som offer eller bedrägliga. Göra dem mera medvetna om lurendrejeriet och kanske visa att det är medvetet val, att äntligen få kontakt med sexualiteten.

På Värmlandsoperan hade man gjort det som ett rollspel, en lek med dockor. Norrlandsoperans samarbete med Hanoioperan hade ett ärende, ville visa sexualitetens roll och HIVs farlighet.

Men i Stockholm blir det fullständigt omöjligt att få kontakt med ’hur’ och ’varför’ i historien, ingen relief till komiken och det gör att jag inte blir så engagerad i själva dilemmat för de fyra.

Men allt annat - lättheten, fantasin, fantasterierna på scenen, lustfylldheten, till och med i Lasse Zilliacus text för textmaskinen - ja, det sitter som det ska.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".