Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mamma Andersson på Moderna Museet

Publicerat onsdag 9 maj 2007 kl 09.00

Karin Mamma Andersson, eller bara Mamma Andersson som hon kallas numera, har målat i 20 år, men det är under de senaste åren, sedan hon var svensk representant på Venedigbiennalen 2003, som hon har fått ett riktigt stort genombrott, både i Sverige och internationellt

För första gången visas nu en stor utställning med hennes bilder på Moderna Museet i Stockholm, inte en riktig retrospektiv, utan bilder från de senaste 6 - 7 åren.

Det är märkligt med Mamma Anderssons måleri, det är på en gång mycket tydligt och mycket undflyende. Man tar aldrig fel på det, men det är svårare att komma åt exakt vad det är man aldrig tar fel på. Den känslan har man alltid haft inför hennes bilder, men det blir extra tydligt på den här rejält stora utställningen där man rör sig genom rummen som innesluten i måleri, i ett mycket speciellt klimat.

För det handlar om måleri, om riktigt, arbetat måleri, inga lättköpta effekter eller enkla knep här inte. Det är också ett måleri som gör motstånd, eller om det är Mamma Andersson som själv gör motstånd, det finns en slags tung tröghet i färgen, som om hon till varje pris ville undvika det där enkelt tilltalande. Istället blir som om målningarna hela tiden höll tillbaka någonting, som om det vore någonting de ville behålla för sig själva, någon hemlighet som inte angår oss. Det är inget under att hon känner en speciell samhörighet med den store motståndsmannen Dick Bengtsson.

Det handlar också om landskap, inte bara men mycket handlar det om landskap och där målar hon in sig i en stor svensk 1900-talstradition, inte av naturromantik eller ens naturlyrik, men av naturbetraktelse, naturundersökning kanske. Det ekar i hennes bilder av alla som har suttit med sina dukar från Österlen till Lofoten och försökt komma åt det där något, men Mamma Andersson är ingen naiv betraktare och ingen friluftsmålare. Hon vet att numera är allt vi ser också överlagrat och inmängt med andra bilder, andra traditioner, annan konst. Hon kan sitt norrländska landskap, och inte bara det, men hon utgår ändå ofta från andra bilder. Det syns i målningarna och det skapar också en slags osäkerhet, ytterligare ett eko. I flera bilder förstärker hon denna ekokammareffekt genom att helt sonika måla in i andra målningar i sina rum och sina landskap, som inskjutna sättstycken, eller som halvt genomskinliga påminnelser.

Det förlorar aldrig kontakten med någon sorts verklighet, sann eller påhittad, men ibland tycks måleriet ta sina egna vägar och närma sig det abstrakta. Se på bilden som heter Backwoods, utmarker kanske, en mörk by i någon norrländsk sluttning, gråmulet, snösmältning, man känner råfukten och snåldraget, det är fullkomligt sett och upplevt, och samtidigt ger sig den där byn iväg från denna konkreta verklighet, granarna och björkarna och snöfläckarna mot den svarta jorden blir ett eget landskap som inte handlar om väder och vind, ett landskap av rent, nästan färglöst måleri, ytan lever sitt eget målade liv.

Så där kan man gå rätt gå rätt länge på Moderna Museet och hitta saker, och bara glädjas åt en målare som är så säker på vad hon håller på med, och genomför det på ett sådant, fullaste allvar.

Mats Arvidsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".