Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Konstnären Torsten Renqvist död

Publicerat tisdag 15 maj 2007 kl 07.47

Det är framförallt som skulptör vi känner honom, han är en av de som ofta fick uppdrag att göra offentlig konst. Människor och djur skapade på ett enkelt och stilla sätt i trä eller brons. Han har prisats på Venedigbiennalen och har många verk på Moderna Museet.

Renqvist blev 83 år.

Mats Arvidsson minns honom.

Torsten Renqvist är död, och lämnar ett ovanligt stort tomrum efter sig. Han var alltid en alldeles speciell närvaro i det svenska konstlivet, med sin konsekvens och sitt allvar och sin absoluta vägran att följa med någon som helst trend.

Han var i grunden humanist, han trodde på konsten som mänsklig kommunikation, der handlade aldrig om att visa upp sina konster, eller att hitta på något flashigt och fiffigt. Det var på allvar även om det var roligt, vilket det ofta var. Jag passerar nästan varje dag hans skulptur av Karl XII, en karikatyr, men inte en elak karikatyr, det blev en kunglig Döderhultare, med väldiga stövlar och galoschhaka, och han har mer resning i Torstens Renqvists skulptur än i något paradporträtt, även om det är en annan slags, och betydligt mänskligare resning.

Det är heller inget under att han gjorde så mycket skulptur som gick att använda, rent fysiskt, framför allt för barn, små elefanter att klättra upp på, träknän att sitta i, roliga apor att titta på. Ofta bygger de på tillfälliga infall, någon liten grej han har hittat i trädgården, en tidningsbild eller något annat obetydligt, och sedan är det konstnärens sak att göra den till monumental tyngd, med yxa och hyvel, hammare och spik.

Han var inte bara närvarande i någon överförd mening i sin konst, jag vet få konstnärer som också är så fysiskt närvarande, med sina snickarhänder och sina redskap.

Dessutom skrev han, med samma närvaro. Hans texter, samlade i två volymer med de typiska titlarna Brottstycken och Flisor, hör till det bättre man kan läsa om konst och konstnärskap, tid, politik och trender, och hur man försöker bevara sin mänsklighet även när det blåser snålt.

Frånvaron är redan mycket påtaglig.

Mats Arvidsson

mats.arvidsson@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".