Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ebbe - mannen som blev en affär

Publicerat tisdag 22 maj 2007 kl 10.57

För femton år sedan avled Ebbe Carlsson i aids. Då var han en av Sveriges mest kända personer, sedan dess har han varit en av de mest bortglömda. Nu har journalisten Anders Isaksson skrivit en bok om Ebbe Carlsson – mannen som kände allt och alla, mannen som lyckades med mycket, dock inte att hitta Olof  Palmes mördare. Mikael Timm har läst ”Mannen som blev en affär”.

Mannen som blev en affär – Anders Isaksson börjar sin bok med affären, alltså spaningarna efter Olof Palmes mördare. Det är tydligt, pedagogiskt och jag minns detaljer och namn men jag kan inte se människorna. Så nära, så långt bort. Ja, det Sverige där Palme mördades verkar så avlägset så att det känns som att läsa om mordet på Gustaf III. Två ledare som visste att de alltid stod på scen. Två ledare som kunde bryta reglerna med den utvaldes särskilda säkerhet. Två ledare som var alltför stora för detta lilla land. Kring dem fanns en halvcirkel med människor ingen minns namnen på.

Utom en liten knubbig figur, olika klädd men alltid med blicken in i kameran fast han visste sig inte var huvudfigur. Men nog ville han bli det:

”Hörru Mikael, en journalist kan gå hur långt som helst – bara han slutar i tid”, sade Ebbe sista kvällen vi arbetade ihop. Och petade mig i magen.

Ebbe Carlsson är förvisso inte den viktigaste maktspelaren i de senaste decenniernas politiska liv, men han var den märkligaste. Om Palme var det närmaste en renässansfurste folkhemmet haft – med lysande begåvning, oförutsägbarhet, plötsliga svagheter, geniala improvisationer – ja då var Ebbe Carlsson inte den hovnarr Anders Isaksson kallar honom, utan Ariel, luftanden som tjänar Prospero i Shakespeares Stormen. Den ande som finns men inte syns. En närvaro snarare än en gestalt.

Isaksson har skrivit en politisk maktstudie inte en biografi. Det fungerar. Ebbe var en framkallare: han får samband, lögner och småaktighet att synas – inte hos sig själv men hos de andra. Värst råkar Ingvar Carlsson ut. Isaksson nagelfar hans uttalanden och finner undanflykter på gränsen till lögner. Justitiekansler Stark var nog så svag för vad de starka önskade. Och att polisledningen inte kunde leda ens sig själva är bekant. Isaksson benar ut förvecklingarna som man filéar en gammal gädda med tusen ben. Resterna är kanske inte så aptitliga, de luktar rent av illa, men nog var det ett glupskt monster.

Och Ebbe då?

Ja, han finns där i bokens mellersta avsnitt. Isaksson porträtterar honom, på avstånd, genom andras vittnesmål. Men Ebbe fastnar inte. Kanske måste det bli så. Enda gången jag såg honom tappa fattningen var när han sin sista kväll här på radion, där han naturligtvis också arbetade, ville presentera en ekosändning. Jag och teknikern bytte ut alla inslag så när Ebbe påannonserade fick lyssnarna höra det rätta inslaget medan Ebbe fick höra något annat, mer och mer absurt.  Efter ett par minuter pärlade svetten. Ebbe trodde att allt gick åt helvete, men från kontrollrummet vinkade jag honom vidare. Först när han annonserat en riktig nyhet och fick höra en påhittad förstod att det var skämt.

”Du lurades” pep han när han kom ut.

”Så klart, luras är kul” svarade jag. Han nickade och log.

”Vänta bara. Jag ska nog lura dig nån gång också”.

Det gjorde han. Mig och alla andra. Det får vi veta i boken, men vad som saknas är hans märkliga energi och glädje. Det snabba, oförutsägbara, spjuveraktiga. Men nu är boken inte new journalism utan gammaldags journalism. Inte en enda gång använder Isaksson ordet ”jag”. Det borde han ha gjort, för Isaksson var med och Ebbe var en narrspegel som visade oss våra fel.

Fast det är klart, för att verkligen  visa Ebbe själv behövs nog en roman med magisk realism. 

Mikael Timm

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".