Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fly en romandebut av Elise Karlsson

Publicerat tisdag 22 maj 2007 kl 11.02

Elise Karlsson är en av grundarna till nättidskriften O-. Hon har varit gästredaktör för Lyrikvännen och nu debuterar hon med kortromanen Fly. Göran Sommardal har läst boken.

Två lesbiska par som ska tillbringa sommarsemestern i en hyrstuga på en guds-förgäten bruksort vars närmsta civilisation heter Söderhamn, och där sociala och intellektuella hierarkier och kärlekströtta passioner ska stötas och blötas och prosa-lyriskt och dialogiskt belysas förefaller knappast vara den originellaste av romanintriger. Men det är lyckligtvis inte heller för den sakens skull som Elise Karlsson har skrivit sin historia, och trots att den har formen av en sorts pseudo-bekännelse från Eva den första till Magda den enda, så är det inte för att få reda på hur det egentligen går som vare sig läsare, eller för den delen författaren själv, ägnar sig åt fyrsamheten i Hälsingland. Och om sanningen ska fram så vet man ju redan från början hur det kommer att gå, nämligen: inte.

    Elise Karlssons bok ägnar sig i stället åt den förstuckna frågan huruvida man kan beskriva allt detta, utan att hamna i det schablonmässigt förutsägbara, och inte heller i den saken: alltså, vilka berättargrepp och språkliga angreppspunk-ter man måste mobilisera  för att kunna berätta om det som utspelas i sängen, vid frukostbordet, under shoppingrundorna, i de skogliga kärleksnästena och på badstranden - inte heller där får vi egentligen veta hur det går. Eftersom boken oavbrutet på allehanda vis och med skiftande framgång sysselsätter sig med sin uppgift att vända ut och in på den småroddiga historien. På så vis kommer Fly mer att handla om vad språket kan göra med den här historien än vad männi-skorna eventuellt borde göra av sina liv i samma historia.

    Det blir lätt lite trist att läsa, precis som en resumé av boken kan bli. Ibland blir det alltför mycket av påträngande språklighet, utan att den på egen hand lyckas förföra eller intellektuellt stimulera, och när det där alltför oförfalskade och enahanda existensiella innehållet lyckas smita ut och tråka till, de textsträckor när själva framställningen går på tomgång, då urartar också min egen läsning till en sorts avläsning.

    Emellanåt greppar språket verkligen tag i vad det ville säga, och då blir det bra, men lika ofta saknas något.... och vad som saknas tror jag är iakttagelsen, den där försmädliga, oumbärliga, exakta skymten av det verkliga, det sinnevärldsliga, som det sedan återstår det precisa språket att övertyga oss om. På riktigt, eller på låtsas. 

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".