Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Astrid Saalbach - okonstlad och rak

Publicerat fredag 25 maj 2007 kl 09.00

Astrid Saalbach är en dansk dramatiker och författare, född 1955, och från början utbildad skådepelerska. I Sverige spelades i våras hennes monolog Pietà på Stockholms Stadsteater och av hennes romaner finns ”Den glömda skogen” från 1990 redan på svenska. Nu kommer ”En lek med lågan”. Översatt av Margareta Järnebrand.

Hon stryker ut foundation över ansiktet på bokens första rad. Porslinsbeige.  Sen rouge, i tre olika nyanser, några tag med pincetten i ögonbrynen, mascara och kajal. Hon heter Claire, och hon studerar på musikkonservatoriet.

Astrid Saalbach sparar inte på effekterna, utan placerar på en gång sin nästan perfekta huvudperson framför en spegel, medan hennes lille son leker utanför den stängda badrumsdörren. Skönhet hojtar boken. Tror du att du vet nånting, egentligen, om hur den beter sig, hur den behandlas?

Utseende, alltså, denna vår tids stora myt, mål och mening? Lite märkligt känns det att så snart efter Eva Ströms bok Claires leende ställas inför en Claire till - om möjligt ännu vackrare den här gången.

Men där Ström strödde sköra bilder omkring sig, bygger Saalbach ett stadigt trestegshopp. Det är som en prolog, där de alla presenteras, där Claire anklagar en lärare för att ha förgripit sig på henne, ett mittparti där Claire lämnat Köpenhamn och livet ändrat sig för alla de presenterade, och så en epilog – där mörkret lägger sig och det som kunde verka som ödet sluter sig.

En okonstlad, rak sträckläsarbok är det, men som precis likt sin titel En lek med lågan – hela tiden bär på en avgrund, en diffus olust. Saalbach har visserligen valt att skriva om just skönheten, men det handlar också om hur vi alla präglas av våra roller, hur den yttre blicken kan äta sig in i ett medvetande och gradvis bli till den styrande kraften.  Och inte minst handlar det om sanning. För det ljugs i den här boken, ljugs, biktas och berättas – och det till den grad att man som läsare inte vet vad som faktiskt skett, och vad som bara kanske hänt.

Det är skickligt gjort av Saalbach – att placera sig mitt i det igenkännbara, banala och sen stå kvar där, hur länge som helst, tills själva banaliteten börjar grimasera. Joyce Carol Oates tänker jag på.

För det bor en riktig sorg i sagan om den vackra flickan som alla vill ha, men som ingen vill lyssna på. En samtida moralitet med feministisk udd om varje människas rätt till sig själv.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".