Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Händels skatt på Drottningholm

Publicerat måndag 28 maj 2007 kl 08.25
Drottningholms Slottsteater. Karolina Blixt gör huvudrollen i Händels Xerxes Copyright © Foto/Photo Bo Ljungblom

Om man har talat om Drottningholms Slottsteater den senaste tiden har det nästan uteslutande handlat om ekonomi och framtida sätt att organisera verksamheten. Och snart kommer det faktiskt ett beslut i frågan från regeringshåll.

Men naturligtvis gör man sina föreställningar på sommaren ändå, om än med färre slantar. I helgen var det dags för den första av två helt nya uppsättningar. Den nya chefen Mark Tatlow dirigerar båda dessa och dessutom är det i år enbart den egna orkestern och svenska sångare som spelar och sjunger.

Den första premiären sker i samarbete med Operahögskolan i Stockholm. Det gäller Händels opera Xerxes, från 1738, och Per Feltzin såg den.

Det är som att hitta i en musikalisk skatt. Tänk att den här musiken var bortglömd mellan 1738 och 1924. Lyssna på de här tre korta avsnitten, lyssna först här bland annat på dubbelflöjter, den långhalsade lutan, teorben och kontrabasen.

Ni hör hur det svänger, dansar om orkestern. Mark Tatlow kan ibland vara för petnoga och glömma gunget - det har han verkligen inte gjort här. Han är väldigt följsam mot sångarna som har olika styrka och karaktär.

Berättelsen är en basalt ihopskruvad historia om den persiske kungen Xerxes och hans bror, med betjänt - plus två systrar, en tronarvinge och en general. Det handlar om kärlekens förvirring och konsten att utöva makt.

Operan blandar allvar och komik, men Händel har rappat på, recitativen är korta, ariorna många men korta och sällan så repetetiva som dåtiden ville ha dem: Då var man förbluffad - idag känns tempot nästa nutida, även om det i vanlig barockordning finns en ganska utdragen odramatisk mitt med arior staplade på varandra.

Men regissören William Relton och kostymören Carolina Wolff har arbetat hårt med att få fram det där tillsynes lätta. Kläderna skimrar, komiken glänser, de har inte gjort fars utan hållt sig till det detaljrika eleganta. Regin är tydlig utan att vara övertydlig. Det är en konst att kunna förstå relationernas valörer trots att de sjunger på italienska.  

Och det största nöjet är Karolina Blixt. Lägg namnet på minnet. Karolina Blixt. För två somrar sen var hon gripande i en uppsättning på VadstenaAkademien. Nu har hon utvecklats, portionerar ut sin kraft över hela föreställningen, använder sin mezzo och sitt kroppsspråk till det yttersta.

Men - hur underbart bra de flesta sjunger på Drottningholms slottsteater så är de ändå elever under utbildning. Det är ju en världsunik teater som lockar en stor mängd utländska besökare. Ingen skugga må falla på sångarna, men snart är det dags för alliansregeringen att visa vad de vill med Drottningsholm. Innan sommaren ska det ske, har man utlovat. Samtal pågår.

Om jag var teaterchef skulle jag vilja veta. Precis som jag som publik vill veta med vilka förväntningar jag ska åka till Drottningholm.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".