Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

På spaning efter svensk kulturpolitik

Publicerat tisdag 17 juli 2007 kl 07.47

Återigen har diskussionen om marknadshyrorna och de statliga museernas trängda situation blossat upp. Statens museer för världskultur meddelade i förra veckan att man sparkar personal för att klara budgeten, och det är museernas höga lokalkostnader som tvingar fram nedskärningarna. Men hyresproblematiken är långtifrån ny för de ansvariga politikerna. Göran Sommardal kommenterar.

Det mest iögonenfallande med dagens svenska kulturpolitik är inte att den vore borgerlig nu, i skarp kontrast till en tidigare socialdemokratisk, utan att den fortsatt lyser med sin frånvaro. Och det har den ju gjort de senaste 20, 25 åren. Oavsett regering, oavsett prat, oavsett ministrar. Med ett visst uppehåll i den kulturpolitiska frånvaron under Bengt Göransson och Jan-Erik Wikström, men annars inget annat på tapeten än: mediepolitik, näringspolitik, marknadsmässig anpassning, och ett och annat slagnummer.

När nu myndigheten Statens museer för världskultur med hänvisning till den sägenomspunna rävsax som präglar förhållandet mellan Fastighetsverkets krav på marknadsmässiga hyror och kulturbudgetens gamla vanliga tilldelning av pengar, så är det mer än något annat en typisk effekt av den kulturpolitiska frånvaron. Att ingen regering på ömse sidor om blockgränsen under snart 20 års tid har lyckats bilägga denna tvistighet kan bara tolkas på tre vis. Och då förutsätter jag att politikerna inte är inkompetenta, dvs. de begriper att de pengar som behövs för att bedriva muséiverksamhet behövs oavsett hur de tillhandahålls: en summa är en summa är en summa.

Alltså: antingen tycker kulturdepartementet - och har länge tyckt - att detta tillvägagångssätt är förträffligt, och använder sig av detta som en de facto metod för att skära ner i kulturanslagen till den offentliga verksamheten vid teatrar och muséer. Eller också saknar kulturdepartementet all makt och myndighet att ingripa mot detta missförhållande. Eller så ger man blanka fan i vilket. Hur som helst kan detta fortgående förhållande bara betraktas som ett bristande intresse från politikernas sida för hur en konkret och långsiktig kulturpolitik kunde fungera. Helt enkelt svaren på frågorna vad kulturen ska tjäna till, under vilka givna villkor den verkar och vad den måste få kosta för att kunna fylla sin roll.

När regeringen nu tillsatt en utredning för att omformulera kulturpolitiken är det i synnerhet en modernare version av 1974 års kulturpolitiska mål som den sittande kulturministern önskar sig. Den vars mest kända koncentrat lyder: att motverka kommersialismens negativa verkningar. Med tanke på att de senaste 20 årens socialdemokratiska kulturpolitik alltmer och allt uppenbarare kommit att syfta till att mobilisera små och stora kommersiella och institutionella krafter för att motverka kulturpolitikens negativa verkningar framstår hela detta tilltag som ett dåligt skämt. Inte blir det mycket roligare av att departementet städslat marknadshyrornas självkrönta drottning Christina Rogestam att se över framtidens hyresförhållanden i kultursektorn.

Bocken som trädgårdsmästare är ingen riktigt tilltalande sinnebild för kulturpolitiken, även om Rogestam spelat den rollen förut, då som ordförande för Statens museer för världskultur och med Marita Ulvskog som Överbock. Och att hitta en skönklingande (om)skrivning för denna ludna metafor framstår därmed vara den pågående kulturutredningens huvuduppgift.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".