Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Majoritetskultur" om ett vanligt begrepp debatten

Publicerat torsdag 9 augusti 2007 kl 07.55

Kulturredaktionen funderar kring begreppet ”majoritetskultur”, ett ord som kan höras i debatten om allt från invandring till livsstil, ungdomsidentitet, lokalpolitik och vad som präglar TV-tablån. Men vad är den egentligen, majoritetens kultur?

När det talas om minoritetskulturer handlar det nuförtiden ofta om att man ska ställa krav – typ att kluten ska knytas rätt, om klut överhuvudtaget skall bäras, eller i alla fall kunna tala ren kronobergiska om det nu faktiskt bos i Kronobergs län etc etc…

Men vad eller vem är detta sk ”man”? Eftersom som detta ”man” tycker och har sig om minoritetskulturer, så borde det ju vara - just det, majoritetskulturen. Och då skulle man kunna vända på kuttingen och istället fråga sig, vilka krav kan och bör man ställa på den?  Ett krav är att majoritetskulturen inser att dess styrka inte ligger i att ha makten att kunna påtvinga andra sina värderingar och traditioner. Majoritetskulturens styrka ligger i att kunna införliva och berikas av andra kulturer och dess, under gynnsamma omständigheter, förmåga att kunna konstruera nya kulturella identiteter. 

För majoritetskulturen måste inse att alla kanske inte vill bli precis som dom, utan istället borde majoritetskulturen bli lite mer nyfiken på andra kulturer och då inte bara på deras maträtter, och kanske också inse att andra faktiskt kan nånting, ibland tom bättre än majoritetskulturen.    Majoritetskulturen får inte vara lättkränkt, den måste tåla mothugg och att dess språkbruk och attityder granskas.

Jaha nu får man väl snart inte ens säja finsk pinne längre!”

är ett typiskt lättkränkt uttalande, där det egna lidande att inte få säja ”som man vill” överdrivs utan sinne för proportioner.

Majoritetskulturen måste inse att bemöta minoritetskulturer med respekt inte är lika med att var oerhört god, tolerant och storsint utan bara vanligt hyfs.

Majoritetskulturen bör som ofta sagts, inte ha ett behov av ett ”dom” som projektionsyta för allt ont. Men majoritetskulturen måste också i en mening ge upp att vara ett ”vi”, ett vi som alltid gjort si eller så, som kommer här-eller därifrån, som tycker ditten eller datten. Att släppa detta ”vi” eller skapa om det till något mycket vidare är nog det tuffaste kravet på majoritetskulturen.    

Till sist, för att majoritetskulturen skall göra skäl för namnet, måste det helt enkelt vara en kultur de flesta faktiskt får plats.    

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".