Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Öyvind Fahlström - med världen som spelplan i Mjellby

Publicerat torsdag 9 augusti 2007 kl 08.45

Det har hunnit gå mer än 30 år sen konstnären Öyvind Fahlström dog 1976, och det har gått ungefär tio år sedan hans konst åter fick ett kraftigt internationellt uppsving, och han kom att räknas bland popkonstens stora gestalter, med verk utställda i prestigefyllda sammanhang över hela världen.

Fahlström var en central person både i Sverige och internationellt under 60- och 70-talet, både med bildkonst, ljudkonst, filmer, radio och TV, och inte minst med olika aktioner på Moderna Museet, som dock på grund av mögelstängningen gick miste om den stora Fahlströmutställning som turnerade runt häromåret.

I stället kan man nu i sommar (till och med 16 september) se en rejäl Fahlström-mönstring på Mjellby Konstmuseum utanför Halmstad, sammanställd av Sophie Allgårdh, ”Med världen som spelplan”

Den bild man har av Öyvind Fahlström beror väl på hur gammal man är, men jag tror ändå att dom flesta betraktar honom som en ikon från popkonstens och upprorets 60-tal, och möjligen också av det stökiga 70-talet. Han skildras oftast som ett slags mänskligt membran som sitter i New York eller Paris och tar in världshändelserna, för att sedan abstrahera dom i märkliga spelplaner, mobiler, kartor och diagram.

Men trots att den här utställningen heter ”Med världen som spelplan”, så innehåller den en stor, innehållsrik del från det 50-tal och tidiga 60-tal när Öyvind Fahlström mest sysslade med abstrakt måleri. Det var verkligen abstrakt, och föreställde inget man kunde känna igen, men det förebådade genom sin envetna, för att inte säga maniska detaljrikedom, dom stora figurativa bildbyggen som skulle följa.

Ändå stannar jag gärna där i dessa märkliga målningar, som blandar slafsigt kludd med ytterst noggrant återgivna detaljer. Som bildar landskap utan kännbar rumskänsla och rebusar utan synligt sammanhang. Som lyckas undfly varje motivmässig fästpunkt - så fort man hittar något som skulle kunna föreställa en växt eller en kroppsdel, så löser formen upp sig. Mest fascinerande är nog målningarna över hans fantasiuniversum Ade-Ledic-Nander – en bildkomposition med bisarrt många utritade komponenter, ledsagad av en 30-sidig förklaring i form av konkret poesi. Inför Ade-Ledic-Nander är det lätt att förstå dom som trodde att Fahlström kom från en annan värld.

Men sen ser man linjerna till popkonstens serietidningar – med den skillnaden att Fahlström lyckades abstrahera seriefigurerna också - det vanligtvis tydligaste som finns. Han klippte ut tusentals detaljer ur tidningen Mad och satte ihop till dom jättelika abstrakta kollagen ”Dr Livingstone, I presume” och fick hustrun Barbro Östlihn att kopiera över det till en stor målning, där motivet blivit en djungel av figur-embryon att gå bort sig i.

Sen kan man förstås inte sluta förundras över den encyklopediska informationsmängd som sammanställs i färgkartorna och figuriseringen av världskapitalismens cyniska spel, där är Fahlström som alla vet en förebild som politiskt engagerad konstnär.

Men efter att ha gått igenom allt det där måleriet, så blir det mest att jag försjunker i det märkliga sätt han skänkt allt detta alarmerande politiska innehåll dessa märkliga abstrakta former.

 Karsten Thurfjell

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".