Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Psykologiskt drama med slemsopp

Publicerat fredag 10 augusti 2007 kl 07.47

Marie Hermansson debuterade 1986 med romanen ”Det finns ett hål i verkligheten” men fick sitt stora genombrott med ”Värddjuret” 1995 och framförallt med ”Musselstranden” 1998. Typiskt är också att på omslaget till sin nya bok har förlaget kallat henne just ”författaren till Musselstranden”

Ibland tycker man sig skymta författarens själva uppslag, idén där under den färdiga berättelsens trådar.

Här kan det kanske ha varit.

Svamp... det är intressant det där med svamp...tillexempel att det är så många kvinnor som älskar just svampplockning. Det finns något erotiskt där med fukten och trådarna.

Å så kanske en annan tanke, havet och skogen. Så olika de är...Tänk om det finns havs och skogsmänniskor precis som...säg katt och hundmänniskor?

Och av detta blir en historia om en förförisk svampkännare som har den trollska skogen som sitt element, möter en fiskardotter i från en havsö på sin svampkurs. De får en son, lämnar varandra och sonen växer upp med sin far i så att säga i fel element väljer barren framför vågorna vilket gör honom stum och stel.

Nu säger jag ju inte att Marie Hermansson tänkte precis så här hon kan förstås lika gärna ha tänkt något helt annat, det är bara så det känns. Bråttom till målet.

På ett språk så enkelt att det kanske kan kallas... chosefritt liksom rusar människorna rastlöst genom sina problem, som inte är små.

För Svampkungens son innehåller stoff till tre psykologiska dramer, en helrutten faderrelation, ett brutalt sexulamord, ett våldsamt svek, en övergiven mor, och en ung man som finner sig själv och kärleken.

Men Hermansson behandlar dem så förstrött alla dessa omvälvande kvalfyllda händelser som hon på något sätt halvvägs tröttnar på de där stora linjerna som måste fyllas i med så mycket trovärdighet och detaljer för att smälta fast i läsaren.

Som gossen långt gångna plan att mörda sin far, på bara tre meningar ångrar hans sig, och konstaterar att han ju är ”en ynklig smått komisk liten gubbe” dom blir kompisar och så var det faderhatet glömt

Lika enkelt går flytten till mor på sin vindpiskade glittrande ö fylld av rar, excentrisk fiskarsläkt, där en söt fästmö i bikini väntar. Kanske ska det vara en saga, om trollgubben och sjöjungfrun. Om bortbytingen som hittar hem.

Och det är också det där äcklade trampandet i den mörkblöta slemsoppsfyllda gransskogen som känns lite dystert på riktigt.

                                                  Jenny Teleman

                                                 jenny.teleman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".