Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Majorietskultur Mattias Berg

Publicerat fredag 10 augusti 2007 kl 08.57

Kulturredaktionen funderar kring begreppet ”majoritetskultur”, ett ord som kan höras i debatten om allt från invandring till livsstil, ungdomsidentitet, lokalpolitik och vad som präglar TV-tablån. Men vad är den egentligen, majoritetens kultur?

Det här är ett vykort.

Jag tänkte att det skulle föreställa midsommar i Dalarna.

Det var första gången för mig i år.

Folk hade talat om festen vid Siljan, folkdräkterna, turisterna – men där vi var, bland rumpmasarna längre söderut, verkade man inte fira riktigt på det sättet.

Vi satt mest och kurade med vännerna, odlade långsamhetens konst medan regnet föll och gummistövlarna surnade i hallen.

På midsommardagen tog vi bilen till gruvan.

Mitt på blanka helgdagen mötte vi en fullpackad lastbil på väg ut genom grindarna.

Gruvan sover aldrig: här i Garpenberg har man brutit malm sedan 1200-talet, det sägs vara Sveriges äldsta aktiva fyndighet.

Nu har man grävt fram nya underjordiska nivåer för nya internationella marknader.

Det är en underlig kontrast till de nedlagda tågstationerna runtomkring, till bilden av en sovande landsända.

Den expanderande gruvan tycks liksom erövra omgivningen bit för bit.

Bolaget har till och med fått tillstånd att låta slammet från brytningen rinna i långa pipelines till vad som tidigare var två sjöar en bit bort, fylla dem ända upp med en läskig gråbrun sörja – tills hela platsen förvandlats till en Tarkovskij-kuliss.

Under grustaget framför slamsjöarna lär det finnas en hel gammal by.

Ja, det är en kraftfull påminnelse om en tid när gruvan verkligen stod mitt i byn, när Bergskollegiet var nästan lika mäktigt som kyrkan och hierarkierna tycktes huggna i sten.

Och bara några minuter bort ligger Stjärnsund, det skrytbygge som en av gruvhanteringens verkliga superstjärnor – Christopher Polhem – lät uppföra för drygt 300 år sedan.

När jag kom hem efter helgen berättade de som varit vid Siljan om festen, folkdräkterna, turisterna.

Vad jag hörde var ännu en berättelse om minnesindustrin.

Om allt det som vuxit fram nu när de klassiska produktionsfaktorerna – skogen, jorden, berget och så småningom industrin – sjunkit undan.

Det handlar om stark lokal kultur, rotfasta traditioner, levande hantverk och drömmar om en svunnen tid.

Mellan Garpenberg och Siljan, mellan rumpmasar och dalahästar, är det inte långt.

På någon timme kör man från industrialism till post-industrialism och tillbaka igen: en hel epok inom ett och samma landskap.

Och ungefär så sammansatt är väl Sverige 2007, mitt emellan provinsialism och globalisering, råvaror och varumärken, desperata kommunala slogans och äkta regional utveckling.

Inte ens en midsommar i Dalarna är riktigt homogen.

Så fort man tar av vägen hamnar man i strukturomvandlingar eller marknadsekonomiska paradoxer.

Inte ens den ryms på ett vykort.

                                               MATTIAS BERG

                                              mattias.berg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".