Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Musiken vinner i Rigoletto på Dalhalla

Publicerat måndag 13 augusti 2007 kl 07.46
1 av 2
Dalhalla utanför Rättvik. Copyright: fotograf Martin Litens
2 av 2
Dmytro Popov som hertigen i Rigoletto på Dalhalla. Copyright: fotograf Martin Litens

I Dalhalla där man i augusti brukar ägna sig mer åt opera och mindre åt konserter. Sedan många år bjuder man in gästspelande operahus med föreställningar som ofta redan haft premiär.  

Och i år är det Estniska Nationaloperan som har förlagt en nypremiär på Bizets Carmen men framförallt en helt ny uppsättning av Verdis Rigoletto till just Dalhalla. Både hade premiär i helgen och båda visas också den kommande helgen. 

Per Feltzin valde att se berättelsen om narren Rigoletto som förlorar sin dotter till den cyniske hertigen. 

Det är en föreställning som står och väger länge men där tillslut ändå operan vinner över gestaltningen och arenan. Trots att det är en konventionell uppsättning med få tydligt nya tankar.

Arenaopera, utomhusföreställningar har både för- och nackdelar. Eller för att tala Rigolettska: Det är både en glädje och en förbannelse.

Operans kraft försvinner lite när det slutna rummet inte finns, man blir inte lika lätt ställd mot väggen av innehållet. Regissören tvingas måla med breda penslar för att alla ska se.

Men 2-3000 åskådare som under stjärnhimlen samtidigt ser opera, fågelstreck mot söder och ett illa navigerat flygplan, det har också sin kvalitet. En svårslagen, svårdefinierad gemenskapskänsla mellan forte fortissimi och inplastade äggmackor i pausen.

Och här i Rigoletto är det de breda penseldragen som gäller. Tydligt förstås – både genom gester och textmaskin på svenska och engelska. Det är inte mycket till individuell körregi: Stå där i hörnet och se syndiga ut. Ni andra kan mingla där bakom och himla med ögonen. Solisterna svänger ut med vänster arm eller för ihop dem båda förtvivlat på olika sätt över bröstet.

Men så händer det. Sakta men säkert pressar sig Verdis verk igenom. Kostymerna bleknar. Den fantastiska musiken tar över.

Ukrainske Dmytro Popov som hertigen och ryska Irina Dubrovskaya som Gilda. Han har en brännande stark och tonsäker tenor. Höjden är inte alltid där, men den hittar vi hos henne. Slank och lätt, med en mjuk kärna i mitten.  

Rigoletto själv sjungs av finske Hannu Niemelä som har sina bästa år bakom sig, men kompenserar det genom gestaltningen av rollen som känns desto mer.                      

Lettiske Gintaras Rinkevicius, som Malmöborna känner sedan flera år, leder orkestern och också där växer musiken under kvällen. Han växlar tempi ovanligt lätt och ledigt vilket gör att jag får en dansant känsla. En dans mot den brutala döden, en död Rigoletto ovetande orsakar sin egen dotter, av kärlek. Kan det bli värre? 

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".