Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

The Secret Life of Words

Publicerat fredag 17 augusti 2007 kl 10.19

En spansk-kanadensisk film med både amerikaner och norrmän i roller, ja The Secret Life of Words är en synnerligen internationell produktion. Regisserar gör spanska Isabel Coixet och som producenter står, kanske mer namnkunniga Agustin och Pedro Almodovar. The Secret Life of Words vann det spanska filmpriset Goya för bästa film 2006 och den går nu upp på svenska biografer.

Ta en månads semester för guds skull, säger chefen till Hannah som inte varit ledig, sjuk eller ens försenad under fyra år. Så Hannah lämnar fabriken, packar en väska och tar en buss från vi-vet-inte-var till annan ökänd ort.

Och tjugo minuter in i The Secrets Life of Words är filmen fortfarande på väg i alla fyra väderstreck samtidigt. Frågorna fullkomligt staplar sig: Vem är Hannah? Var kommer hon ifrån? Är hon verkligen sjuksköterska? Och vad har hänt hennes hörsel? Och vems är den lilla spökrösten som viskar ibland?

Och inte minst: vad har hänt på den där oljeborrplattformen och vad kommer hända nu när Hannah kommer dit i helikopter? Filmen ligger helt öppen och kan lika gärna utvecklas till splatterscience-fiction som till diskbänksrealism. Det konstnärlig självsäkert och för tittaren ljuvligt osäkert.

Men i och med mötet mellan sköterska och patient, Hannah och Josef, samlar filmen ihop sig och uppenbarar sin handling.

Han är sängliggande och tillfälligt blind efter en olycka på plattformen, hon stänger av hörapparaten när det passar. Och i det hemlighetsfulla och prövande samtalet dem emellan börjar orden så smått leva sitt hemliga liv. Josef är verbal, rolig flörtig, en beläst roughneck - medan hon inte ens vill säga sitt namn.

Den inledande öppenheten i berättelsen får ge vika för ett mer konventionellt möte, med förväntad upplösning, men vilket möte det stundtals är: mellan Tim Robbins och Sarah Polley i huvudrollerna, som fullkomligt elektrifierar dialogen, som är både dråplig och på djupaste allvar. Och när vi närmar oss förklaringen till Hannahs dövhet och ärren på hennes kropp når förstås också film sin smärtcentral.

Det räcker så. Det överdrivet pedagogiska och melodramatiska som regissören vrider på för fullt mot slutet, det är inte det som stannar kvar.

                                                      Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".