Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Zarah och Tyskland i operaform

Publicerat måndag 24 september 2007 kl 08.54
1 av 2
Olle Persson och Madelaine Wibom. Foto: Mats Bäcker
2 av 2
Ulrika Tenstam som Zarah. Foto: Mats Bäcker

Zarah Leander - 100 år i år - är huvudperson i en nyskriven opera som hade urpremiär i går eftermiddag på Folkoperan i Stockholm.

Initiativet kommer från den avgående konstnärlige ledaren för Folkoperan, regissören och librettisten Claes Fellbom som vände sig till tonsättaren Anders Nilsson för att få musik till Zarah Leanders liv och omdiskuterade leverne.

Resultatet har Per Feltzin sett.

Operan heter alltså Zarah - men den borde heta Zarah och Tyskland.

Den är en expressionistisk knytnäve rakt i solar plexus. Den målar med stora breda penseldrag i svart och vitt. Musikaliskt är det opera i en blandning av tyskt 20- och 30-tal, minimalism och nyromantik. Det är sentiment och slagord. Vals och marschtakt. Klar och tydlig - bra viljestark musik.

Men som sagt - det handlar inte bara om Zarah. För att vi ska förstå Zarah Leanders val måste vi förstå Tyskland, har upphovsmännen resonerat. Frågan är bara vad som är viktigast - i dag?

Att etablera och diskutera om Leander kände till övergreppen, de systematiska morden, den nazistiska terrorn eller att diskutera hur en medlöpare funderar och fungerar mitt i sitt liv, mitt i sin personliga livsutveckling? Vad är viktigast?

I den bästa av världar gäller både och. Men om man måste välja är det väl det senare, hur man som människa, individ tar sig fram i livet i en diktatur, en människa som dessutom har en möjlighet att välja.

Men på Folkoperan är det kunskapen om Zarah Leander och dessutom Tyskland som är det viktiga. Om varför hon sa ja. Och svaret är det enkla och det trista: pengar, yrkesmässig succé och publikens kärlek. Oavsett vilken publik och om den publiken decimerades allt eftersom kriget förlorades och judarna förintades.

Jag tycker att den generella frågan hade varit intressantare - i synnerhet som Leanders tyska vänner, till exempel Goebbels, återigen portträtteras med schablonen att maktmänniskor styrs av sexuella perversioner eller förakt. Det reducerar mekanismerna till ett minimum - skulle kvävd sexualitet vara nazismens grund?

Har vi inte så många gånger sett hur vanliga människor varit med om att driva utvecklingen? Jag tänker till exempel på Bernhard Schlinks kraftfulla men lågmälda roman Högläsaren som ju berättar en annan historia. Liksom de bilder som de senaste dagarna visats i pressen. Kvinnor och män som festar som alla andra, innan de går tillbaka till sitt arbete i koncentrationslägret.

Men trots att jag då inte riktigt kan vara positiv till det vägval man gjort på Folkoperan, är jag mycket positiv till hur man har gjort det, utifrån sin grundtanke. Lars Östberghs scenografi är en tom yta framför en arenatrappa. Camilla Thulins kostymer fångar tiden på pricken, i ett järngrepp. Dirgenten Joakim Unander bänder och bråkar med musiken och det är helt i samklang med Claes Fellboms regi.

Och sångarna gör sitt yttersta - Olle Persson, Madelaine Wibom och Henric Holmberg spottar och fräser, glänser och grymtar, allt under total kontroll. Precis som Ulrika Tenstam i huvudrollen. Att gestalta en annan sångerska i en annan genre.... Hon tar spjärn mot den riktiga och gör henne sedan till sin egen.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".