Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ariadne på Naxos

Publicerat tisdag 28 januari 2003 kl 10.18
Det ska vara närmast total förvirring på scenen när man spelar Strauss opera Ariadne på Naxos, den är skriven så. En operagrupp och en gycklartrupp tvingas att samtidigt spela en tragedi och en fars för en och samma publik. Grekiska gudar måste blanda sig med Commedia dell' arte-figurer. Strauss opera spelas på Malmö Opera, på stora scenen där och man kunde då bland andra se och höra Ingvar Wixell och Malmöpublikens stora favorit, koloratursopranen Dilbér.
En trofast hund och en argsint, lösaktig katta. Två bilder som finns på programmets framsida. Den trofasta Ariadne älskar minnet av sin döde man och har blivit evigt förälskad i sorgen. Kattan Zerbinetta spinner koloraturer när hon älskar varje man lika passionerat som kort. Men det här handlar inte om madonnan och horan… här har både, först, Strauss och, nu, regissören Wilhelm Carlsson vinklat in det på Förvandlingen. Kan man bryta ett beteende? Vad krävs för det? Ariadne på Naxos är något av det märkligast som skrivits i operaväg. Mozart, Wagner och lite operett sammansmält. Tvärare kast har aldrig upplevts. Fånigheten grinar oss i ansiktet och sekunden efter virvlar vi in i en evig, långsam ton-centrifug. Första akten är en prolog där de två artistgrupperna möts för första gången och får veta förutsättningarna. Andra akten är den sammantejpade operan. Wilhelm Carlsson och scenografen Lars Östbergh har lagt prologen i nåt plastigt 70-tal á la Östtyskland. Men Ariadnes ö är ett sammetsklätt rött venusberg i en blankt vitt djupt rum. Talrollen som Ceremonimästaren gör Lars Humble mycket roligt på ett slags tysk-svenskt språk som knyter an till den tyska man sjunger på. Tack och lov kan Carlsson konsten att balansera. Alla små roliga överraskningar stannar innan de tippas över. Allvaret får vara allvar - komiken komik. Men det verkar som regiarbetet tagit bort koncentrationen från det musikaliska arbetet. Det är ojämt. Precisa tolkningar blandas med mycket sökande efter rätt toner. Som Zerbinetta gör Dilbér ingen Malmöbesökare besviken, hennes halsbrytande koloraturaria har man nästan brutit loss till ett konsertstycke. I den situationen kommer hennes lilla volym till sin rätt. Annars är behållning rent sångligt Martina Dike som Komponisten, skarp och följsam. Per Feltzin Malmö Opera och Musikteater: Ariadne på Naxos, av Richard Strauss. Regi: Wilhelm Carlsson. Dirigent: Gintaras Rinkevicius.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.