Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Material Matters svävar utanför verket

Publicerat fredag 4 oktober 2002 kl 13.10
Material Matters - är den tvetydiga titeln på Norrköpings Konstmuseums första höstsatsning. Och frågan är väl om det är materialet eller idéerna som står i fokus på den här konstutställningen där den gemensamma nämnaren är tyg. Hur som helst är det här ett initiativ av fem svenska konstnärer ur gruppen Fiber Art Sweden. De fem är Inger Bergström, Anna-Lena Carlsson, Elizabeth Christiansson, Tarika Lennerbjörk och Maria Wahlgren och de har i sin tur tillsammans med muséet valt att bjuda in och ställa ut konstnärer som också de på ett eller annat sätt använder sig av textil eller mjuka material i sina verk.
Det här mötet känns till en början lite upplyftande. Det finns en tydlig vilja från konstnärerna i Fiber Art Sweden att bryta ner barriärer mellan samtidskonsten och det som lite slentrianmässigt kallas för textilkonst. Istället för att gnälla över marginalisering i konstvärlden tar de saken i egna händer och placerar sig i det sammanhang där de anser sig höra hemma. De är inte blygsamma heller utan har valt medutställare som Rose-Marie Trockel, Claes Oldenburg och Louise Bourgeois för att nämna några. Alla tre giganter på den internationella konstscenen och de har på olika sätt varit banbrytare genom att föra in detta låga mjuka material tyg i de fina konstrummen. Rose-Marie Trockels maskinstickade tavlor är numera klassiker. Liksom hennes video av en mal som med förfärande snabbhet först äter upp ett stort hål i en stickad yta och sen lika snabbt lagar det igen. En bild av kvinnlig envishet som målmedvetet gnager sig in i ett större manligt sammanhang utan att ens lämna synliga spår efter sig. Och visst är det något speciellt med tyg - ett material så tätt förknippat med kroppen, och för den delen hemmet. Ett material som i sig självt rymmer så många berättelser. Så är det med tyske Peter Rösels tre lejon i naturlig storlek som lite lojt ligger utsträckta i ett rum. Lejon med hud av uniformer från New Yorks brandförsvar och från Tyska renhållningsarbetare. Uniformer som är sönderklippta och hopsydda på nytt. Med klor av karbinhakar och med reflexer som ögon. Det får onekligen en annan betydelse än om samma lejon hade varit gjutna i exempelvis brons. Men hur är det då med de konstnärer som just kommer från en textil tradition. Jo, de har en utvecklad känsla för materialets särart. Det märks. Och de vill tänja gränserna för textilkonstens uttryck, för det är ju inga traditionella vävar och broderier som ställs ut. Däremot är de idéer de som de vill införliva i sina verk ofta dåligt förankrade i uttrycket - rentav påklistrade ibland. Då hjälper inte ens en lång och komplicerad titel som She Went Out with the Garbage and Never Came Back som Elizabeth Christiansson har valt att kalla sin vägginstallation för. Jag får bara inte ihop det med de garntrådar och ringar och cirklar som är placerade på och framför väggen. Idén svävar på något sätt långt utanför verket. Och gränserna som Material Matters ville sudda ut mellan textilkonst och idébaserad konst, de gränserna finns nog faktiskt. Cecilia Blomberg
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.