Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Qui Pro Quo av Philippe Blanchard

Publicerat tisdag 19 november 2002 kl 15.22
En föreställning som turnerat på dansscener under hösten både i Sverige och utomlands och som har väckt starka känslor är Qui Pro Quo - in extent of seats. Fem aktörer på scenen - några dansare, någon skådespelare, någon nycirkusartist - alla män. De finns där, de bjuder in publiken och mycket kan hända. För det här är inte ett givet stycke dans, utan något som skapas i stunden mellan publik och aktörer. Mottagandet har varit allt ifrån översvallande till på gränsen hatiskt. Så nog har han lyckats bryta igenom de ljumma lagren svensk-franske koreografen Philippe Blanchard.
Visst kan det hända att du känner dig sårad och kränkt efter att ha varit med och deltagit på scenen. Men det kan å andra sidan också var oerhört berikande, säger Philippe Blanchard och menar att det de gör kan man kan tycka är bra eller dåligt, men ingen kan ta ifrån dem deras intention att varje kväll vara helt uppriktiga och ärliga gentemot publiken. Philippe Blanchard har tidigare lekt med rollbyten mellan musiker och dansare. I Qui Pro Quo går han alltså längre. Publiken ska in på scenen och föreställningen liknar allt mer en social undersökning. Det är ett experimenterande som i och för sig har gjorts förr på teaterscener, men som man gott kan bli påmind om. När jag upplevde Qui pro Quo var stämningen på topp ända från början. Många ville inget hellre än att delta och plötsligt befann jag mig i en situation där jag satt och tittade på Sveriges Televisions programchef Leif Jacobson iklädd röda öronmuffar intensivt samtalande med stand-uppoeten Daniel Boyacioglo, båda behagligt utsträckta på en madrass. Bakom dem en äldre, välklädd dam i samtal med en av dansarna och i ett annat hörn är några av aktörerna inbegripna i något som påminner om en intrikat övning i kontaktimprovisation. Föreställningen förändras ständigt med publiken. Telefonnummer utbyts och samtal fortsätter bakom scenen. Kommunikationen mellan aktörer och publik verkar ofta komma igång, men det finns ändå en stor frustration inbyggd i teaterrummets lagar som man inte kommer runt, menar Philippe Blanchard. Hur mycket han och de andra i ensemblen än anstränger sig för att vara så ärliga som möjligt så kan de aldrig konkurrera med den känsla som uppstår när någon ur publiken deltar. Publiken identifierar sig lättare med någon ur de egna leden och framstår alltid som mer ärliga mer uppriktiga - även om de inte är det. Cecilia Blomberg
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.