Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Allt eller inget x 2

Publicerat måndag 3 mars 2003 kl 08.43
Varje säsong är ny på teatrarna. Ännu ett år ska salongerna fyllas av förväntansfull publik. Och år efter år kommer styrelser att ropa efter succéer, skådespelare efter meningsfullhet, regissörer efter jobb och kritiker efter nysatsningar och överraskningar. Man lever inte länge på gamla meriter. Att teatrar sätter upp musikaler - det händer med jämna mellanrum. Allt från "Spelman på taket" till "My fair lady" går att göra med hedern i behåll. Bra historier med klatchiga låtar. Självklara salongsfyllare. Kanske är det inte så konstigt att landets två största stadsteatrar nu väljer att sätta upp samma musikal veckorna efter varandra. Den bygger ju på en känd film, den har gjort succé på Broadway och innehåller sådant som borde locka en stor publik: lite sång, lite dans, mycket skratt och en hel del naket.
Marianne Mörck och Åsa Melldahl. Det är kvinnorna som gjort varsin version av denna amerikanisering av den brittiska filmen om de där arbetslösa stålverksarbetarna; som förbannade och förtryckta stövlar omkring i sin gråblaskiga värld och väntar på nytt jobb och upprättelse av manligheten. Mörck ansvarar för Stockholmsuppsättningen och Melldahl för den i Göteborg. Och de har tagit sig an arbetet på lite olika sätt. Mörck har valt att behålla mycket av det amerikanska - det är tydligt att vi befinner oss i Buffalo, USA. För det, liksom det mesta som händer på scenen, redovisas noggrant. Jeanette Wimans scenografi är lite som en byggsats av betong. Väggar svängs runt och vips där finns Dave och Georgies hem med solgult bäddade sängar, och där är Pam och Teddys hus - med dörr och fönster och löften om försörjning. Och när Malcolm försöker gasa ihjäl sig så rullas en hel bil in på scenen. I Göteborg har Melldahl och scenografen Bengt Gomér lekt mycket mer "teater". Väggarna är av korrugerad plåt och det är snö på golvet - hela golvet - hela tiden. Bråte står uppstaplat i högar; hus, toaletter eller sovrum illustreras av delar från högarna som plockas fram när de behövs. Och den där självmordsscenen - den äger rum i en soptunna. Är då den ena uppsättningen bättre än den andra? Ja, jag skulle nog säga att Göteborg vinner på poäng - och på mängden nakenhet. Det hade varit roligt med en knockout men det går inte. Varför? Jo, "Allt eller inget" i scenversion innehåller följande typer: den strulige busen med gott hjärta, den lönnfete toffelhjälten med gott hjärta, den svarte hingsten - eller som i Göteborg - den starke tyste finske mannen, den korkade tönten som bor hemma hos mamma och egentligen är bög - och har ett gott hjärta, och så den stele chefstypen med materialistisk hustru - som bakom den stränga fasaden även han har ett gott hjärta. Det är grundmaterialet. Dessa godmodiga losers ska öva strippning och försöka återvinna sin stolthet, och det är alltså meningen att vi ska skratta åt det. Kanske igenkännande. Men, efter två sittningar á tre timmar, verkar det som om publiken runt om mig förstår mer än jag. Allt eller inget? Det är mer av inget - ingen konflikt, ingen dramatisk vändpunkt, inga musikaliska hitar, inte ens lite ironi. Stadsteatrarna har skådespelargarden som klarar musikalgenren - det är tydligt både i Stockholm och i Göteborg. Och visst kan man få fylla sina salonger med hjälp av underhållning. Men hur svårt ska det vara att läsa ett manus och förstå vad inget är för något. Elin Claeson Scenversionen av "Allt eller inget" är skriven av Terrence McNally, musik och sångtexter står David Yazbek för och den svenska översättningen är signerad Sven Hugo Persson.
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.