Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Autografjägaren - en berättelse om kön

Publicerat torsdag 6 mars 2003 kl 10.24
Det sägs att hon fick fyra miljoner i förskott efter de första hundra sidorna. Sedan, när romanen Vita tänder väl var färdigskriven och utgiven, vällde ära och berömmelse och fyra internationella litterära priser över den 24-åriga brittisk-jamaicanska författaren Zadie Smith. För att inte tala om pengar. Bara i Sverige har Vita tänder sålt i 150 000 exemplar. Nu har Zadie Smith kommit med en ny roman: Autografjägaren.
När jag första gången såg Zadie Smith, tänkte jag att det måste vara sista gången. Superdebutanten var på världsturné med sina vita tänder. Och hon verkade vara så trött. Som om det litterära genombrottet redan brakat rakt igenom henne - och bara lämnat ett tomt skal någonstans på vägen. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle utsätta sig för det en gång till. Men det gjorde hon. Så häromkvällen var Zadie Smith på Kulturhuset i Stockholm för att tala om sin nya roman, på lördag börjar filmatiseringen av Vita tänder att visas även i svensk tv - och det är svårt att inte läsa Autografjägaren som en sorts litterär omskrivning av hela den här cirkusen. Romanen handlar om 27-årige Alex-Li Tandem i en av Londons sämre förorter, som lever i och på filmstjärnornas iskalla återsken. De småpengar han kan dra in genom att köpa och sälja halvkändisars mer eller mindre äkta autografer på skumma auktioner. Sedan super eller knarkar Alex och hans vänner upp pengarna så fort det bara går. Och visst är Autografjägaren, precis som Vita tänder, en sorts utdragen och ofta plågsam situationskomik kring etnicitet och religion. Alex-Li är nämligen både halvkines och halvjudisk mystiker. Men mest läser jag ändå Autografjägaren som en berättelse om kön. Alex blir, för mig, framför allt en typisk representant för en typiskt manlig neuros. Han lever på listor, samlar och systematiserar helt osystematiskt, förvandlar bokstavligen allt mellan himmel och jord till kabbalistiska mysterier. Hans stora projekt - förutom att skriva obesvarade brev till den åldrade B-skådespelerskan Kitty Alexander som aldrig ger autografer - är en enorm och naturligtvis aldrig avslutad bok om sambandet mellan judiska och icke-judiska seder. Och det är den kvinnliga författarens samtidigt kliniska och märkvärdigt ömsinta skildring av sin manlige huvudperson som får mig att kapitulera, trots att romanen är minst 150 sidor för tjock. Zadie Smith väcker en molande fråga - och gömmer sedan svaret någonstans i den här vindlande historien om de fördömda männen vid mediehysterins och marknadsekonomins slutstationer. Inte så mycket: Varför super Alex? Utan snarare: Varför samlar han? Mattias Berg
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.