Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Montys 25e timme

Publicerat fredag 14 mars 2003 kl 10.46
Regissören Spike Lee, född 1951, debuterade som långfilmsregissör 1986 och var rejält i ropet ett tag, men på senare år har många av hans filmer gått direkt till videohyllan utan att passera svenska biografer. Men med Edward Norton i huvudrollen som knarklangaren Monty så har nya filmen " 25th hour" rönt ett bättre öde.
Spike Lee har skruvat ner tonläget med åren, i alla fall om man jämför med Do the right thing, genombrottet från 1989. 25th hour är en film som i långa partier bokstavligt viskas fram, lågmält och nedstämt. Nedstämt för att det är det sista dygnet innan Montgomery Brogan går i fängelse. Det dags att stänga butiken och hitta ett värdigt avslut på livet som det sett ut fram tills nu. Hunden ska lämnas bort, dom kriminella kontakterna ska klippas, och så den sista natten med gänget. Men samtalen med vännerna, flickvännen och pappan stapplar - alla vet att en sötnos som Edward Nortons Monty får det hårt i fängelset och alla - inte minst han själv - vet att det fel att langa knark - skulden är ett faktum redan när filmen börjar. Fast egentligen börjar den på Manhattan - där två ljuspelare ersatt World Trade Centers tvilling torn. Dialogen stillhet är också stadens och dom gatorna som Monty går under sitt sista dygn - de gator han kommer att sakna - bär själva en saknad. Den här analogin mellan ett liv som kunde blivit annorlunda - och många liv som åtminstone kunde blivit nånting överdrivs inte, men den understryks av i Terence Blachard symfoniska jazz soundtrack som nästan omärkligt lägger en blå ton under allt som sägs och syns. Varje scen är laddad med en oerhörd närvaro, för varje ord är viktigt när avskedet står för dörren, när alla vet. Alla som, har sitt eget "om inte" - om Montys pappas hade varit alkoholist, om inte mamman dött så tidigt. Om inte Montys kompis Jacob varit så mycket äldre än eleven han förälskat sig i - Philip Seymour Hoffman är obetalbar som talträngd, kvalfylld lärare. Om det inte vore försent. I vissa scener hackar klippningen till, handlingen backar en sekund, men det öppnas ingen bakdörr till dygnets 25:e timme - det där extra utrymmet tid som skulle ändra allt. I Spike Lees filmer ligger ofta katastrofen tydligt på lur innan den bryter ut - men i 25th hour har den redan inträffat och alla önskningar är förgäves. Jag tror att det är helt riktigt sätt att närma sig den 11 september på bio, inte bombasmer, bränder eller action, utan en gråare nyans, några få människors sorg över det förgängliga. Tills nu har den sprakande Do the right thing varit hans bästa och viktigaste film - men med 25th hour börjar ett nytt kapitel i en regissörskarriär, som med sina toppar och bottnar är en samtidens intressantaste. Måns Hirschfeldt
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.