Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Den perfekte mannen - vedervärdig och klok!

Publicerat tisdag 25 mars 2003 kl 15.13
Romanförfattaren, serietecknaren och dramatikern - dessa titlar passar till Inger Edelfelt som nu ännu en gång fört en pjäs till premiär. Den perfekte mannen heter den och spelas på Teater Giljotin i Stockholm. Det är Kia Berglund som regisserat och hon är van att arbeta med Edelfelts dramatik. På Teater Giljontin har hon regisserat fyra andra pjäser av Edelfelt, jag kan nämna Kamalas längtan och Den täta elden. Maria Edström har sett den nya, Den Perfekte mannen.
Ja, han är verkligen perfekt Reuben Sallmanders Jakob - lång, mörk, snygg och psykoterapeut. Han är klok, hänsynsfull och fullständigt vedervärdig. Men för Erika Höghedes Annika, laddad som en högvoltskabel, är han den perfekte mannen och hon har i hemlighet varit kär i honom i 15 år. Jakob är dessutom Annikas man Eriks bäste vän, och när han träder in i deras hem, ett minimalistisk, tomt, vitt och samtidigt märkligt klaustrofobisk scenrum skapat av Yolian Tabakov, så tror att han att en middag på tre man hand väntar. Men icke - Erik är bortrest, och mellan Annika och Jakob startar ett infernaliskt kammarspel - Inger Edelfeldts dialog är som skriven av en modern, kvinnlig Strindberg, där den förljugne alltid är den starkare. Det är en fröjd att se, och till slut när Jakob inte kan stå emot Annikas vädjande kärlek och kastar sig över henne - då blir han för en kort stund riktigt mänsklig - sen följer naturligtvis gråt och tandagnisslan, skuld och skam och förslag om psykakuten. Här är det mannen som kommer med tvångströjan! Men efter detta formidabla lustmord på en terapeutiskt livshållning, så öppnar stycket upp, och in kommer den missbrukande döda systern, den sexuellt utsvultne mannen Erik ur en lucka i taket - båda utmärkt gestaltade av Andrea Edwards och Torbjörn Hjelm, - föräldrarna dyker upp som två talande raggsockor a la Staffan Westerberg uppträdda på händerna tillhörande den mycket naturtrogne Jesus som Jakob nu förvandlats till - och stackars Annikas hela liv ska stötas och blötas, göras upp med, kommas till insikt med. Det hela låter kanske låter fräckt och frifräsigt och det är spänstigt iscensatt av Kia Berglund, men jag tycker att pjäsen här hamnar i en nutida teaterkonvention och värre, i samma kvasiterapeutiska fälla som första akten så skickligt underminerade. Jag hade mycket hellre sett den inledande dödsdansen fortsätta. Maria Edström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.