Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Schamanism och pyramidform - dans x 2

Publicerat måndag 7 april 2003 kl 10.43
Två starka kvinnliga namn ur två generationer svensk dans. Å ena sidan Virpi Pahkinens andliga sökande i sina egna, koreograferade och dansade solon. Å andra sidan Margareta Åsberg som inte ger upp hoppet om att använda dansscenen som plattform för filosofiska diskussioner. De är två olika temperament, och de har två helt olika personliga uppdrag på dansscenen. Första helgen i april var det premiär på "Bladvändarens afton del 1 och 2" och "-skap in the shadow of P".
För Virpi Pahkinen är dansen en ritual - en länk till andliga sfärer. Och som vanligt intar hon själv rollen som den nedstigna gudinna som förmår förmedla denna inre röst Ibland kan den rollen bli väl påtaglig - speciellt när musiken också spinner vidare i samma anda av schamanism. Därför blir jag förförd när Pahkinens utmejslade rörelsespråk i första solot här istället möter Bach, Skirheten och snabbheten i hennes tecknande händer kommunicerar så väl med den lika rastlösa cellon. Och det är en välbehövlig kontrast till den tempeldansinspirerade byxdressen i chiffong. Margareta Åsberg är i och för sig också hon svag för vackra scenlösningar. Det skimrar i metalliska nyanser. På scenen står fem stora pyramidformade dräkter utplacerade. Upptill pryds de av var sin liten knopp. De fem dansarnas huvuden visar det sig, med håren hårt samlade i hudfärgade fodral. Men föreställningen hinner inte mer än att börja förrän skönheten i högsta grad visar sig vara bedräglig. Snarast ett ok att dras med. Likt fjärilar som försöker frigöra sig ur sina kokonger, vänder och vrider sig kvinnorna under sina styva papperstält. Styva kartblad som det faktiskt är. Och när de väl lirkat sig ut ur det fängelset återstår den egna kroppens bojor. En ny hud av koder att vara slav under. Läget är litet dystert. En extrem utsatthet som ges fysisk pregnans av erfarna dansare som Cilla Roos och Cilla Olsen, för att nämna två. En utsatthet som det är svår att frigöra sig från, som handlar om att vara kvinna och som kulminerar i en scen där dansarna skjuter sig själva i huvudet och handlöst faller ihop gång på gång. En kollaps som med tvång upprepas. Men om man tar verkets titel -skap, in the shadow of P. och så vänder man på det hela. Struntar i första delen av ordet och låter det som finns där i skuggan ta plats. Alltså skap, skapandet. Då finns det kanske hopp. Det handlar om att ta sin plats. Att inte hamna i skuggan av P; Penis, Phallos, Patriarkat Självmedvetet släpper dansarna ut sina långa hår i slutscenen, och möter publiken med fast blick. Cecilia Blomberg
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".