Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ny fransk film: Marie-Jo och hennes två älskare

Publicerat fredag 25 april 2003 kl 08.00
Den franske regissören Robert Guédiguians förra film "Den lugna staden" gjorde stor succé både här i Sverige och annorstädes - den lugna staden är Marseille, som alltid är spelplatsen för Guédiguians filmer. Hans nya film "Marie-Jo och hennes två älskare" utspelas också i Marseille, men nu rör sig Guédiguian mer på kärlekens planhalva än på den rent sociala och klassmässiga, som han ägnat ett tiotal filmer åt. Marie-Jo, som jobbar med färdtjänst på ett sjukhus, är gift med muraren Daniel, har en flygfärdig dotter och är också djupt förälskad i lotsen Marco. Maria Edström har sett "Marie-Jo och hennes två älskare"
Marie-Jos dotter Julie blir orolig när hennes mamma drar sig undan när familjen är på badutflykt. Jag måste bara andas, säjer Marie-Jo, som suttit för sig själv med fickknivens blad oroväckande utfällt. Så börjar "Marie-Jo och hennes två älskare", som i och för sig, och kanske korrektare skulle hetat "Marie-Jo och hennes två kärlekar" med den dubbelbetydelse det franska "amours" har. Hon älskar och slits mellan två män, och det finns nåt symboliskt i deras yrken - mannen/muraren - hus, trygghet och familj, och älskaren/lotsen - hav, frihet och rörlighet. Och filmen inordnar sig på ett plan i en gammal god fransk filmtradition som på allvar skildrar kärlekens vägar och irrvägar utan moralism - Angés Vardas "Min lycka" , Francois Trauffauts "Jules och Jim" - listan kan göras lång. Robert Guédiguian knyter också an till traditionen i sin självklara skildring av erotiken. Marie-Jo, spelad med ett slags sårbar integritet av Guérdiguians ständiga aktris Ariane Ascaride, älskar verkligen båda männen både till själ och kropp och varje kärleksakt blir en stund av sensuell vila. Men helt harmoniskt är det naturligtvis inte, och Guédiguian låter trions frustration samspela med deras sociala vara. Vi får följa dem på deras arbetsplatser, Marco lotsar virilt in fartyg i Marseilles slitna vackra hamn, Daniel lär tålmodigt sina lärlingar att gjuta betonggrunder och Marie-Jo vill inte längre slösa en massa tid på små problem som fackrepresentant på sjukhuset. Som vanligt är Guédiguian suverän på att skildra arbetslivet, nästan med samma sensuella kärlek som han skildrar erotiken. Men varken arbetet eller kärlekstunderna räcker för Marie-Jo, hennes dröm är omöjlig, och det är intressant och uppfriskande att för en gång skull få se en kvinna som ett irrationellt och egenmäktigt subjekt i ett sånt här triangeldrama. På det sättet går Guédiguian som vanligt på tvärs och utmanar gamla föreställningar, precis som han gjorde i sin förra film "Den lugna staden". Men vart tog kniven vägen som Marie-Jo höll i filmens början? Den slängde hon ifrån sig och Daniel hittade den och stoppade den i fickan. Men i slutet, som inte ska avslöjas här, och som bjuder mig vissa svårigheter, lämnar kärlekstriangeln i "Marie-Jo och hennes två älskare" sin passionerade saklighet och blir bokstavligen ett drama på liv och död. Maria Edström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.