Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Danilo Kis' Tidiga Sorger

Publicerat onsdag 30 april 2003 kl 07.46
Med en ortodox mamma från Montenegro och en judisk pappa från Serbien var författaren Danilo Kis ett levande exempel på det jugoslavien, som inte längre existerar. Själv gick han ur tiden i Paris 1989. Då hade han länge varit en het kandidat till nobelpriset i litteratur. Först nu kommer den första - tidigare oöversatta - delen av hans självbiografiska romantriologi på svenska. Tidiga Sorger heter den, och välkomnas av Sveriges radios balkankorrespondent Kjell Albin Abrahamsson.
WIEN. Danilo Kis kallade sig gärna den siste jugoslaviske författaren. Under det jugoslaviska kriget tänkte jag ofta men spretigt på Kis. I ena stunden var jag glad över att han rökte ihjäl sig innan kriget bröt ut men i nästa stund undrade jag vad en så klok och kultiverad författare som Kis skulle ha sagt om kriget. Nu är inte bara kriget slut utan också Jugoslavien borta, det Jugoslavien som fick en enda nobelpristagare i litteratur: Ivo Andric. Om inte Kis alltför länge tänt en Guloise med en annan så hade han kanske blivit Nobelpristagare, så märklig var han nämligen. Det påminns jag om när jag nu läst Tidigare sorger, en tunn men rik roman i Barbara Lönnqvist vackra översättning. Boken skrevs först men publicerades sist och bildar barndomstriptypen Tidigare sorger, Trädgård, aska och Timglaset. Tidiga sorger är lyriska små prosapoem om barndomen under andra världskriget, flera av motiven fördjupar han i senare böcker. Huvudpersonen är Danilo själv även om han här heter Andi med efternamnet Sam, det slaviska ordet för själv, ensam. Denne unge Alenius är verkligen ensam om man bortser från lopporna i håret och den trofaste hunden Dingo. Fadern vet vi kom aldrig tillbaka från Auschwitz, den frånvarande fadern är som alltid hos Kis hela tiden närvarande. Det finns ett härligt melankoliskt vemod hos Kis utan minsta anstrykning av honung eller självömkan. Ingen kan som han skildra den tomma höstängen när marknadsfesten är över och den lilla fåniga cirkusen dragit vidare. Precis som hos Nabokov, som för Kis var en själsbroder i exil, precis som Nabokov är Kis maniskt upptagen av doft, lukt och stank. Nu kan ju många författare ha luktsinne som en fågelhund men för att skildra hela doft- och luktskalan krävs en Danilo Kis. Heder åt förlaget Lind och co för att det gett ut Tidiga sorger, fast Kis nu finns i den rökfria himlen och inte kan få Nobelpriset. Kjell Albin Abrahamson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.