Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

SR-kaoset: Hur ska public service överleva krisen?

Publicerat torsdag 8 maj 2003 kl 10.27
Att det råder kris inom Sveriges Radio har väl ingen missat. VD och styrelse avgår på löpande band, kulturministern ingriper. Alla kritiserar alla. Men hur komma vidare –räcker det att utse andra ledamöter?
Sällan har någon tidningsanka landat med ett så magnifikt magplask som före detta journalisten Ehrenmark. Hela ankdammen är i svallning. Allt är fel tycker alla. Men var är problemet? Man borde nog skicka efter Hans Blix och hans inspektörer – något är dolt. Det är naturligtvis att begära för mycket, men om alla för ett ögonblick skulle avstå från att skjuta på den redan döda ankan kan man konstatera två saker: För det första: det är inte brottsligt att misslyckas. Det är inte ens brottsligt att vara obegåvad. För det andra, att det verkligt förvånande med rabaldret kring Sveriges Radio är att så många – också här i huset – inte insett maktstrukturen kring public service är politisk. Det är faktiskt bara ett par år sedan dåvarande styrelseordföranden för Sveriges Television, Anna-Greta Leijon, tvingades lämna sin post och ersattes av en person med samma partifärg. Ja, hur många som nu skäller på politikerna för politisering så kan ingen säga att politikerna gjort något i lönndom. Det nuvarande systemet infördes av regeringen Bildt för tio år sedan. Orsaken var att ett antal folkrörelser som haft aktier i Sveriges Radio, ja det var formellt ett aktiebolag även om inga aktier fanns till salu, under 80-talet tröttnade på att samarbeta. Arbetsgivarorganisationen började stödja närradio, lantbrukarna köpte aktier i TV 4 – det fanns inte så mycket annat att göra för riksdagen än att ändra bolagsordningen. För att minska det direkta politiska inflytandet har man satt en förvaltningsstiftelse mellan riksdagen och Sveriges Radio. Det är denna förvaltningsstiftelse som utser alla ledamöter utom ordföranden i bolagsstyrelsen. På pappret är systemet utmärkt. I praktiken är utnämningarna politiska – vad som i Italien kallas lottizazione – alltså, fördelning av godset enligt strikt rangordning: Styrelseposterna går till de i respektive partis kamratgäng som står på tur. Att välja politiker till styrelsen i ett public service-bolag är naturligtvis inte fel, men att välja politiker som inte deklarerar sina åsikter, som inte ställs till ansvar – det är att ta systemets sämsta sidor, den som används i statskontrollerade bolag i bananrepubliker. Så till vägen ut. Den rimliga vägen för ett bolag i kris är att vända sig till dem som gillar vad bolaget gör, Sveriges Radio behöver en nyemission av förtroende. När BBC hotades av Thatcher på 80-talet började bolaget i all enkelhet organisera lyssnarträffar. De lyssnare som ville fick träffa programmakarna och ledning och diskutera verksamheten. När sedan parlamentet förväntades i BBC vägrade parlamentarikerna att följa regeringens linje, de visste att de egna väljarna gillade BBC – vad än premiärministern sade. Jag tror att det är vägen ut: fler aktier, fler aktieägare och styrelseledamöter som inte plockas bland de politiska partiernas reservbänkar utan bland enskilda medborgare, bildningsinstitutioner, föreningar, kanske till och med kunskapsföretag som är engagerade i och har kunskap om public service. Innan vi är där kommer en ny VD och en ny styrelse att utses. Då kan det vara värt att minnas att man inte blir stjärna bara för att strålkastarna riktas mot en. Det kan vara någon som vill fotografera veckans byfåne. Fortsättningen följer. Ni kan höra om den i P1. Vi fungerar faktiskt. Mikael Timm
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.