Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Adagio på Gävle konstcentrum

Publicerat tisdag 13 maj 2003 kl 07.50
I filmer har det alltid varit tillåtet att använda musik för att förstärka känslor och stämningar, men att en konstutställning får ett soundtrack hör inte till det vanliga. Men på Gävle konstcentrum pågår fram till den 18 maj en grupputställning där tio svenska konstnärer ställer ut verk med Albinonis klassiska stycke Adagio som ljudande tema. Clara Törnvall har varit i Gävle:
Clara Törnvall: Albinonis Adagio i g-moll är en av den klassiska musikens megahittar, ett av de där styckena som alltid finns med på TV shop-samlingar som heter sånt som Classics by candlelight eller Music for meditation. Och det har spelats in i otaliga, ibland något tveksamma, versioner: Musik: Collage av olika dåliga inspelningar av Adagio. Clara Törnvall: Inne i utställningslokalen på Gävle konstcentrum är det en inspelning med Stuttgarts kammarorkester från 1978 som spelas om och om igen. Alla konstnärer som är med är inspirerade av Adagio och det är Jonas Nobel som har bjudit in nio av sina kollegor att skapa varsitt nytt verk med utgångspunkt i musiken. Jonas Nobel: Som bildkonstnär kan man ibland bli lite avundsjuk på att musiken känns mer direkt, den har större möjlighet att direkt påverka och sätta nervbanorna i någon slags, kittla nervbanorna. Clara Törnvall: När jag lyssnar på Adagio snurrar en massa associationer runt i huvudet, SVT:s testbild, konståkning, Fucking Åmål, men Jonas Nobel gillar att Adagio är ett så belastat, slitet stycke, snudd på en kliché för sorg och nostalgi. Jonas Nobel: Jag tycker att det är bra för det är först då man kan få sina förutfattade meningar brutna, vad man trodde var allmängiltigt blir plötsligt bland tio konstnärer något som inte framstår som så allmängiltigt. Också intressant hur musiken manipulerar. Clara Törnvall: Inte alla verk på Gävle konstcentrum laddas med vemod av Adagio, ibland står musiken i vägen, ibland smetar den av sig så att det blir väl naivt. Men Johan Thurfjells strama flygplatsmodell med sin text om avsked och Anneli Furmarks animerade film Farbror Hjärta om en hjärtsjuk man i sin sjuksäng, dom blir sorgliga, på riktigt. Clara Törnvall
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.