Två tyska filmer om DDR-tiden.

Det verkar vara en tysk trend att göra film om den forna DDR-tiden. Här i Sverige kan man för tillfället se "Kärlek och uppror" på bio, en ungdomsfilm som utspelar sig i Östberlin innan murens fall. En "Romeo och Julia"-berättelse med historielektionstouch. Men det produceras också betydligts svartare historiebeskrivningar. Bland annat har det producerats två, i förväg mycket omtalade, tyska tv-filmer som båda handlar om arbetarupproren i Östtyskland 17 juni 1953. Då sköts närmare 100 människor ihjäl och sammanlagt 15 000 fängslades. Den tyska publicservicekanalen ARD vill med filmerna "Stormens dag" och "Två dagar av hopp" belysa upproret på flera sätt.
Publicerat torsdag 15 maj 2003 kl 07:50
"Den fascistiska provokationen slogs snabbt ner av kamraterna från Sovjet", en partifunktionär sammanfattar DDRstatens officiella syn på upproren 1953 i den första filmen "Stormens dag". Tyskarna jobbar med sin historia i filmer och i böcker, jämt, jämt. Nazitiden är på ett sätt lättare än DDR-tiden, den är så unikt ond, försonande drag förekommer inte. Men diktaturen i DDR har än idag ganska många försvarare, i alla fall delvis. Fast just det brutrala bemötandet av arbetaruppren 1953 torde inte ens den mest nostalgiske Honecker-vän hylla. "Stormens dag" utspelar sig i den lilla staden Bitterfeldt där en familj står i centrum. Den luktar lite "Heimat" eller "Hem till gården", den visar på det lågmälda vardagligt gråa förtrycket, medan filmen "Två dagar av hopp" har en mer mer klassisk agentuppbyggnad. Även här är en familj i centrum. Den ene brodern lever i väst, den andre i öst och han jobbar för Stasi - säkerhetspolisen. För den som likt mig själv inte vet så mycket mer om dessa uppror än deras existens och ungefärliga bakgrund, så är båda filmerna upplysande. Inget tal om någon försköning. Men ändå har de som själva varit med anklagat ARD för att de, främst i "Stormens dag", inte visat hur brutalt DDR-staten slog ned upproret. Jag tycker ändå att särskilt "Stormens dag" visade på den obehagliga likheten mellan nazismen och kommunismen i DDR-tappning, så tillvida att man direkt efter kriget fick nya herrar som hävdade att bara deras ideologi kunde rädda folket och att de som sa emot var kontrarevolutionärer som man fick döda. Svensk tv kan med fördel köpa in filmerna om 17 juniupproret och visa dem till 50-års dagen. Gunnar Bolin

Dela