Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ovilliga stjärnor

Publicerat måndag 26 maj 2003 kl 07.50
På några år har skådespelerskan Nicole Kidman förvandlats från glamourös hollywoodstjärna till seriös aktris - och megastjärna. Med eller utan pris var hon ju Cannesfestivalens inoficiella drottning i år. Kulturnytts teaterkritiker Anneli Dufva funderat kring det här med stjärnstatus - och vad dom egentligen vill själva, stjärnorna.
För det är ju så rätt, att göra som Nicole Kidman har gjort; att gradvis, i takt med en allt tydligare skådespelarbegåvning, vända sig mot smalare och intressantare projekt – att lämna både guldgula hollywoodlockar och den urtriste Tom Cruise bakom sig – t.o.m hennes rökande på en presskonferens i Cannes kan vändas till hennes fördel (fast det orsakat ramaskri i födelselandet Australien)– anti -präktigt som det är. ”De är besatta” säger Kidman i en intervju i Los Angeles Times, om de regissörer hon kommit att dras till, men att hon gillar det, att arbetet just nu betyder allt för henne. Ännu mer rätt. Längs vägen har Kidman också spelat teater i Londons West End – något som varje filmstjärna med önskan om en annan sorts trovärdighet verkar ge sig på; med varierande resultat . Stuart Jeffries skrev i en krönika i The Guardian i veckan, att man visserligen inte kan skylla på dessa amerikanska gästarbetare för West Ends sjunkande konstnärliga trovärdighet, men han undrar också hur mycket lägre man kan nå… J-Lo som Medea, Brad och Jen i Hedda Gabler, the musical… Desto lustigare känns det att samma dag läsa en stor intervju med ärkebritten Hugh Grant i Vanity Fair. Han, som överhuvudtaget inte ser sig som skådespelare, utan bara någon som råkat bli filmstjärna – som lämnat sin examen i litteratur från Oxford för att stammande och blinkande bli rom-comens egen manliga mascot. Som rört sig åt ”fel” håll över Atlanten, bra mycket bättre som skådis än sin status… men helt utan intresse av skådespelaryrket. Som tack får också Hugh Grant genomgående en ganska besk behandling i pressen… där han sitter i rosa skjorta, charmigt cynisk och lat, ”nervöst utmattad” som han säger, av att leva ett så tillfälligt liv. Och – vad lära av detta? Vissa vill mindre, andra vill mer, alla vill bort, livet är kort. Oopsi-daisy. Anneli Dufva
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.