Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sem-Sandberg: Ravensbrück

Publicerat fredag 23 maj 2003 kl 13.38
När Frans Kafka dog var det inte många tidningar i Prag som uppmärksammade dödsfallet, men I Národní Listy - Folkets Sidor - kunde man den 4 juni 1924 läsa: Han var en människa och författare med sådant känsligt medvetande att han hörde ting där andra var döva och kände sig säkra. Samma sak kan sägas om den som skrev Kafkas dödsruna, Milena Jesenká. Om hennes oroliga liv har nu Steve Sem-Sandberg skrivit en roman, Ravensbrück, Mikael Timm har läst den.
Det är skönt att öppna en ny svensk roman som inte är skriven enligt den matris som dominerar: prosan muskulöst frustande som John Irving, och så lite svensk folklore - urinvånarnas egendomliga vanor i Norrland - plats för skruckande skratt - och till sist en tillsats tydlig social nostalgi. Steve Sem-Sandberg är något i Sverige så sällsynt som en europeisk berättare och denna gång för han oss till mellankrigsårens Prag och Wien och deras motsats, koncentrationslägret i Ravensbrück. Ingen kan beskylla Steve Sem-Sandberg för att vara överväldigande folklig. Snarare är han en nyklassisk författare som hyllar en försiktig modernism: olika tidsplan men samtidigt gammal hederlig psykologisk inlevelse i gestalterna. Hans huvudperson heter Milena Jesenká, och tycker Ni att namnet verkar bekant stämmer det: Milena var Kafkas väninna, hon tog hand om flera av de berömda manuskripten, uttolkare tycker sig se henne i Slottet. Det har skrivits flera böcker om Milena men mest verkar hon störa Kafkas levnadstecknare. Vad såg egentligen Kafka hos henne? Hon vistas i centrum, men bilden av henne är oskarp. Hon var en orolig ande, journalist, intellektuell, på jakt i Centraleuropa - efter något. Vad? Själva nuet kanske. Hon var nyfiken på allt som rörde sig i tiden. Men tiden rörde sig ännu fortare mot sin egen undergång i koncentrationslägren. Det är märkligt stoff och Steve Sem-Sandberg är noggrann. Milenas egna ord tas med, vittnesbörd från hennes vänner, namnet på en panoptikonapparat, träden på gatan, hur fångarna rörde sig i lägret. All denna hantverksskicklighet fäster tyvärr uppmärksamheten på det problematiska med formen. Ravensbrück kallas för en roman men är inte gestaltad. Kanske är problemet att författaren återanvänder en tid, ungefär som i en kostymfilm. Fakta, litteraturförteckningar och citat är med. I andra avsnitt är han inne i sin huvudpersons tankar. Det blir inte en roman och inte heller en biografi utan ett kompilat där helheten framstår som mindre än delarna. Jag vet att det är orättvist att kritisera en författare för den bok han inte skrivit. Men jag är inte säker på att huvudpersonen behöver författarens sympati och närhet, kanske behöver Milena framförallt bli sedd. Reportagets saklighet istället för vad baksidestexten kallar "poetiska fragment" hade kunnat göra detta till en storartad berättelse om en splittrad värld där hålrummen och oklarheterna borde lämnats i fred. Eller så hade en vanlig biografi kunnat knyta ihop huvudpersonen med sin tid, för den är alltför rik för att som nu lämnas åt sidan. Men visst, en bok som föranleder så engagerade invändningar är givetvis värd att läsa. Mikael Timm
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.