Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Rättsrötan efter Göteborgshändelserna

Publicerat torsdag 12 juni 2003 kl 14.14
Författaren Erik Wijk har i detalj synat kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001 och det juridiska efterspelet. Förra året kom han ut med en tegelstenspocket som dokumenterade vad som skedde. Den här veckan utkommer ännu en bok av honom på samma tema, Orätt - rättsrötan efter Göteborgshändelserna.
Det finns en fråga som vänstern ofta duckar inför och den lyder: Är våld som politisk arbetsmetod acceptabelt? Mitt eget svar är nej. Men i vanliga fall kloka och omdömesgilla personer svävar inte sällan på målet inför denna fråga: det beror väl på…säger de. Det är som om det fanns ett gott våld och ett ont våld. Några glasrutor på Avenyn och en snutjävel som får en sten i huvudet är väl inte hela världen, men bränna ner moskéer är ju förkastligt. Jaha, men vem avgör vilket politiskt våld vi ska se mellan fingrarna på och vilket vi kraftfullt ska ta itu med? Nyligen läste jag en artikel om vågen av antisemitiska attentat i Frankrike och hur regeringen och polisen länge bagatelliserade detta politiska våld. Molotov-cocktails slängdes in i synagogor, skolbussar med judiska barn utsattes för stenkastning, enskilda hotades till livet eller misshandlades. Ändå försäkrade politikerna att det inte fanns någon antisemitism i Frankrike. Och polisen tyckte inte det var värt att utreda, sa: ja ni vet hur frustrerade ungdomar kan vara. Ett av felen med Erik Wijks bok ”Orätt” är att han om Göteborgskravallerna säger ungefär samma sak som de franska poliserna: ja, ni vet hur frustrerade ungdomar kan vara. Han bekänner inte färg i frågan om våld som politisk arbetsmetod är acceptabelt. Sin kraft och begåvning ägnar Wijk istället åt att dokumentera och analysera det juridiska efterspelet. På ett mycket övertygande sätt visar han hur domstolarna dömde fel personer till för höga straff på svag bevisning, bl a otillförlitliga polisvittnen. Det är allvarligt, eftersom ett samhälle som inte på ett intelligent och välavvägt sätt kan hantera de här frågorna riskerar att hamna på det sluttande planet. Tar man i för lite som de franska rättsvårdande myndigheterna om det antisemitiska våldet legitimeras detta våld. Tar man i för mycket som tingsrätten i Göteborg mot demonstranterna skadas andra demokratiska värden. Men Erik Wijks bok skulle blivit mer slagkraftig om han inte duckat för huvudfrågan om våld som politisk arbetsmetod är acceptabelt. Det är ingen liten fråga. Kapitalismen fungerar dåligt idag. FN är i kris. EU är ett moras. G8-mötena är ett skämt. Pentagons hökar vill göra om världskartan. De unga som protesterar har just nu sitt livs chans att få genomslag för alternativa modeller, för mer av solidaritet och rättvisa. Det finns långt in bland borgerliga väljare ett sug efter en annan global världsordning än den vi ser konturerna av idag. Men det betyder också att det planlösa gatuvåldet vi ser – nu senast i Evian – förhindrar globaliseringsrörelsens politiska genombrott. Vill det sig illa kan stenkastandet bli det som reducerar de nödvändiga kritikerna av systemet till ännu en sekt, inte en massrörelse. Björn Elmbrand
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.