Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Krigsfilm

Andrzej Wajdas Katyn - hjälteepos med begränsad räckvidd

Publicerat fredag 12 december 2008 kl 07.28
Katyn Foto: Atlantic

Andrzej Wajda är en polsk teater- och filmregissör med ett otal internationellt kända filmer bakom sig. Som Kanal, Aska och diamanter, Det förlovade landet och Marmormannen. Han har också filmatiserat en antal berömda polska teaterpjäser, som Affären Danton och Bröllopet. Hans nya film Katyn är en spelfilm som utgår från Stalins och NKDV:s brutala avrättning av 4. 421 polska officerare i Katynskogen under andra världskriget. Den historiska bakgrunden är det tyska anfallet på Polen 1 september 1939 och den sovjetiska dolkstöten i Polens rygg i enlighet med den hemliga fördragstexten i Molotov-Ribbentropp-pakten. Göran Sommardal har sett Katyn.

Wajdas egen far mördades i Katyn. Det verkar också mest rimligt att betrakta hans film som en hommage till honom och till de polacker som i strid med alla konventioner och fördrag systematiskt mördades som ett led i en strategi för att ockupera och underkuva Polen. För den som har Polen i sitt hjärta, som jag själv, så är det en film som är omöjlig att värja sig mot. Andrzej Wajda är ju inte för inte en av samtidens bästa personregissörer, och Polen har några av samtidens bästa skådespelare.

Ändå finns det något i dess karaktär av hjälteepos som begränsar dess räckvidd. Med risk för att mitt i min egen sinnesrörelse verka cynisk, så blir det ändå till slut för mycket att varje scen, varje tablå, varje enskild intrig har den rätta känslan, den rätta lärdomen, den rätta framåtblicken. Aristokratisk som den är, saknar den det mänskliga smolket. Eller den intensiva närvaron som i Polanskis Pianisten, trots att den var på engelska.

Det behövs inget tillrättalagt spel för att uppamma den sorg och vrede som denna historiska tragedi innebär, men det behövs tillbakahållenhet och nyansering för att undvika varje skymt av en misstanke om propagandism.

Och en sak som stör mig är att alla ryska personer i filmen är antingen trubbigt anonyma, tjocka, flabbiga eller grymma. Som om ryssarna vore denna fientliga sorts människor, som om inte mångdubbelt fler ryska officerare tidigare hade utrensats och avrättats av Stalin och NKVD, tjekan kallad. Som om detta inte vore omänsklig politik.

Hur outhärdliga de sista 12, 13 minuterna av filmen än är, och hur mycket jag än önskar att Wajdas film får många biobesökare, så föredrar jag som dokument över de som mördades i Katyn Marcel Lozinski dokumentär från 1990 Las katynski, gjord på intitativ av Andrzej Wajda. Bilderna av skogen varvade med de överlevande vittnenas motvilliga och så länga förbjudna berättelser om vad som hände har en ovedersäglighet som kanske varje spelfilm, också Wajdas egen faktiskt saknar.

                                                      Göran Sommardal
                                                goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".