Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Erik Saties ande talar ur garderoben

Publicerat måndag 23 juni 2003 kl 10.31
En ny konsthall enbart ägnad verk av Lena Cronqvist ska byggas på Väskusten. Lena Cronqvist-hallen kommer att ligga ihop med konsthallen Saltarvet som uppfördes av Bröderna Nilsson i Fiskebäckskil för två år sen, och den har ritats av – vem annars – Gert Wingårdh. Lena Cronqvist har en rätt stor egen samling av sin konst och har betonat att hon vill ha den på en levande plats och inte på något museum. Det återstår att se om det räcker att kalla byggnaden för Konsthall - annars på påminner väl arrangemanget rätt mycket om - just ett museum, frånsett namnet då. För er som gillar att hitta nya, gärna lite udda museer, så rekommenderar jag varmt den nyutkomna Museiguiden - 550 museer i Sverige, så man på ett ställe har samlat öppettiderna för Hammarstrands radiomuseum, Knutmassomaskmuseet Kvarnen i Gimo och Kålles rekordmagasin i Tråvad. Och museer ska vi tala om denna vecka i Kulturnytt. Några av våra medarbetare ska berätta om sina favoritmuseer, och först tar Kerstin M Lundberg oss med till ett mycket litet museum i Paris.
Jag hade länge närt en dröm om att få besöka Erik Saties Garderob i Paris och en dag trevade jag mej fram i halvmörkret i husets trappkorridorer och ringde förgäves på namnlösa dörrar och var nästan beredd att ge upp när jag plötsligt fick höra Madame Voltas bestämda steg i trätrappan. Så fick jag veta att vill man se Paris minsta museum måste man beställa tid i förväg. Erik Saties ”Garderob” är bara 9 kvadratmeter stort. Det ligger på rue Cortot nummer 6 uppe i Montmartre bakom Sacré Coeur. I detta gamla hyreshus bodde den excentriske kompositören i sin ungdom i slutet av 1800-talet. Inte i det fönsterlösa rum som nu är museum men i ett annat lika litet. Han kallade det själv för ”Garderoben /ljudill/ 0’13 Idén med muséet, sa Ornella Volta, har inte varit att återskapa Saties verkliga rum med möbler och annat, utan snarare att påminna om sånt Satie tyckte om. Tavlor som fanns i hans ägo och som konstnärer gjort till hans ära. Hon pekar på en tavla av Man Ray, som föreställer ett stort gulgrönt päron med ett litet vitt moln seglande ovanför. Man Ray hade inspirerats av Satie’s ”Stycken i päronform”. Och på en tavla av en Montmartrekonstnär med dansande can can-flickor ser man i ett hörn Satie sittande i sin karaktäristiska velourkostym. Han köpte sju likadana kostymer och använde dom under sju år. Sen bytte han stil och klädde sig som en sorts lägre tjänsteman i mörk kostym, löskrage, plommonstop och käpp eller paraply. En del av dessa attiraljer finns att beskåda i glasmontrarna runt väggarna i ”Garderoben”. Erik Satie var besatt av två saker: musik och brevskrivande. Han skrev till och med brev till sig själv. Även dom breven undertecknade han Erik Satie. Han postade dom till sej själv, öppnade och läste dom. Några av breven finns på muséet. Bland annat högtidliga inbjudningar till cermonier i den kyrka han själv grundat och där han var både överstepräst och enda anhängare. Kyrkan hade som mål ”att bekämpa samhället med musiken och måleriet som medel” Här finns dekorskisser för dom balletter som Satie komponerade musiken till. I ett hörn står en byst av Satie gjord av en dansk konstnär med inskriptionen ”jag kom till världen mycket ung i en mycket gammal tid” Och i en monter ett strykjärn med vassa nubbar på undersidan skapat av Satie och Man Ray tillsammans. /ljudill/ 0’13 Ornella Volta berättar att man trots det lilla utrymmet i ”Garderoben” då och då gör arrangemang i Satie’s anda. Som fem snabbkonserter à 2 till 3 min vardera för sju åhörare i taget.Eller så har man framfört Vexation, ett verk bestående av tretton takter, som upprepas 840 gånger. Det var en föreställning som räckte från midnatt till midnatt. Sju pianister alternerade och publiken kom och gick. När vi tittat på det mesta i ”Garderoben” visar Madame Volta mig förtjust en liten speldosa, helt i Saties stil. den är inköpt av någon av hans beundrare i ett billighetsvaruhus i Tokyo och på den kan man höra hans mest kända verk Gymnopédie..... /ljudill.../ Kerstin M Lundberg
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.