Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Fransk 9 A

Autentiskt men oengagerande

Publicerat fredag 19 december 2008 kl 10.50

Skolans väl och ve verkar vara ett outsinligt debattämne i Frankrike. Hur ska det gå för den unga generationen, vad får de lära sig, var talar de för språk etc. etc. Kanske är det inte så konstigt att en film som står och väger mellan dokumentär och fiktion och som utspelar sig i en förortsskola i Paris blivit årets franska succé! ”Mellan väggarna” är både Cannesvinnare och franskt Oscarsbidrag. För regin står Laurent Cantet, som ligger bakom filmer som Time Out, Mänskliga rester och Mot södern.

Laurent Cantets film är oerhört autentisk, men så är den också framimproviserad av riktiga högstadieelever. Den bygger på en bok om skolan och lärandet, skriven av en före detta lärare. Han heter Francois Bégaudeau och spelar nu huvudrollen som lärare i franska - sig själv alltså. Filmen handlar om hur skolans, elitens och maktens språk ska kunna förstås av och läras ut till elever med gatans, verklighetens och mediernas språk i huvudet. Om krockar och katastrofer och om små glädjeämnen.

Filmen utspelar sig i stort sett bara i klassrummet, det är osentimentalt, nästan konstlöst filmat med halvbild, närbild, halvbild... Av kanske 30 elever i klassen närmar vi oss ungefär 7, vi drar slutsatser om dem utifrån det de berättar i klassen, hur de beter sig, ser ut eller umgås med kompisarna. Här finns ingen allvetande berättarröst, inga enskilda intervjuer eller inklippta hemmahosbesök, ändå vet vi en hel del om dem när filmen är slut. Jag förstår också ATT läraren är intresserad av att verkligen nå sina elever, att han motsätter sig rigiditeten i systemet och att han också lär sig en hel del själv av att nötas och mötas med de bråkiga, hotfulla, kärleks- och uppmärksamhetstörstande 14-åringarna.

Men jag är inte engagerad, jag är inte upprörd, jag är faktiskt inte ens berörd. För filmen är alldeles för självgod, uppfylld av sitt eget viktiga budskap - det där med bra lärare och behovet av att se eleverna som individer - alla med potential. Cantet har aldrig lyft blicken från dramaövningarna och funderat på varför han har valt att berätta med film. För visst kan man berätta om självklart viktiga saker, men man kan ju också försöka göra det på nåt nytt sätt, eller ännu hellre - berätta nåt nytt!

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".