Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En vakande ande på Flauberts museum i Rouen

Publicerat fredag 27 juni 2003 kl 11.34
Om Favoritmuseer i Kulturnytt.Turen har kommit till ett både fiktivt och autentiskt sådant. Och där bor en alldeles särskild papegoja.
Den engelske författaren Julian Barnes slog igenom 1984 med romanen "Flauberts papegoja", en sorglustig historia om en pensionerad läkare och amatörlitteraturforskare som följer sin favoritförfattare Gustave Flauberts normandiska fotspår. I Rouen stöter han på två uppstoppade papegojor som båda påstås ha utgjort förebilden för papegojan Loulou i en av Flauberts noveller. Forskaren bestämmer sig för att ta reda på vilken papegoja som är den äkta. En helt meningslös syssla förstås, men ett lysande upplägg för Julian Barnes att infallsrikt berätta om Flaubert och hans författarskap. Jag bestämde mig för att göra en radioversion av boken, och åkte till Rouen för att spela in autentiska ljud. Och det var inte svårt att hitta vägen. Rummen i det gamla 1800-talssjukhuset där Flauberts far hade sin tjänstebostad har inrättats som ett litet Flaubertmuseum, ett museum med mycket speciell kvardröjande sjukhusatmosfär. När jag kom där med min bandspelare så uppenbarade sig denne magre, nervöse gardien med sin vita rock. Jorå, nog var det han - en romanfigur materialiserade sig, men hans existens visade förstås att Julian Barnes hållit sig till den verklighet som omgav hans fiktive huvudperson. Och jag fick precis dom ljud jag ville ha, för vaktmästaren gjorde precis som han gjort i alla tider med sin rasslande nyckelknippa. Och nu hade museet fått en attraktion till. För i och med framgången för Julian Barnes roman, så kom folk nu lika mycket för att titta på papegojan, som min vitrockade gardien glatt förevisade. "Le Perroquet décrit par M Barnes." Den andra papegojan som forskaren finner ute på Croisset, Flauberts lilla sommarpaviljong, den förevisades givetvis också av exakt samma uniformsklädda vithåriga kvinna som i romanen. Det var en smått spöklik känsla, att jag bara behövde hålla fram mikrofonen så gjorde folk precis som i boken. Flauberts ande vakade över mig, det var ingen tvekan om den saken. Karsten Thurfjell
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.