Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Konståret 2008

Publicerat fredag 2 januari 2009 kl 07.55
Damien Hirst (foto:AP/Sang Ton)

Året då dansen kring guldkalven kom av sig. Så skulle man kunna sammanfatta konståret 2008. Ett år med många bakåtblickande utställningar: Andy Warhol och Max Ernst på Moderna museet i Stockholm, Giacometti och Cezanne på Louisiana, Picasso i Paris och Francis Bacon i London...

Men vad hände med samtidskonsten 2008?

Kulturnytts Mårten Arndtzén summerar ett år av krossade drömmar.

(Ljudill:Hirst i BBC 1)

Det är mitten av september, och BBC rapporterar från årets mest omsusade konstauktion. Brittiska superstjärnan Damien Hirst säljer 223 splitternya verk på en specialauktion i London. Den har kallats ”banbrytande”, först och främst för att konstnären Hirst hoppat över det traditionella mellanledet - galleriet - och bjuder ut sig själv direkt på auktion, där man vanligtvis bara säljer begagnad konst. Det viskas om strukturomvandlingar i branschen, och somliga gallerister muttrar surt om auktionshusens rovgirighet. Andra hakar på.

I Kulturnytt den 2 september berättar Andreas Brändström varför han tagit in auktionsforman Bukowskis som delägare i sitt galleri.

(Ljudill Andreas Brändström)

Och Bukowskis är inte ensamma. Marknaden för samtidskonst, som auktionshusen tidigare bara ägnat ett förstrött intresse har nu blivit själva motorn i prisutvecklingen. Ju nyare konst, desto snabbare värdestegring, och först när lågkonjunkturen börjar närma sig hörs skeptiska röster - är den verkligen värd så här mycket? Är det en bubbla? Och kommer den att spricka? Med sitt sammanlagda utropsvärde på närmare miljarden, för en samling upprepningar av sånt Damien Hirst hållt på med sen 90-talet - som prickmålningar och djurkroppar i formalin - ses Londonauktionen som en skarp marknadstest. Konstvärlden håller andan.

(Ljudill: BBC 2)

Ja. Det blev succé. Den 15 september, samma dag som den amerikanska affärsbanken Lehmann Brothers gick i konkurs, och sparkade igång finanskrisen, avslutades Hirstauktionen med ett netto på drygt 1,3 miljarder kronor. Men det blev den sista orgien. Höstens följande auktioner på samtidskonst - i New York och London såväl som i Stockholm - gjorde det glasklart att köpfesten är över, för den här gången.

Frågan är bara HUR illa det är ställt? Optimisterna talar om korrigeringar och en ”normalare” marknad. Pessimisterna om att vi bara sett början.

”Det är tvärstopp”, suckar en gallerist på Hudiksvallsgatan,stockholmskvarteret där nya gallerier skjutit upp som svampar ur jorden de senaste åren, när jag går säsongens sista runda.

I oktober besökte Tor Billgren konstmässan Frieze i London, och fastnade för en ödesmättad videoinstallation från Brasilien.

(Ljudill:Frieze)

(Ljudill: Jan Åman, Färgfabriken Norr)

I april, långt från de glamourösa konstmetropolerna, öppnar en ny konsthall i Östersund: Färgfabriken Norr. Initiativtagaren Jan Åman beskrev östersundsbornas entusiam. Och den är begriplig, för den härkonsthallen lovar mer än konstutställningar. Den ska bli navet i ensatsning på ”kulturdriven regional utveckling” som ska rädda helaJämtland från avfolkning och arbetslöshet. Jan Åman är också ”kreativ ledare” i projektet ”Björntanden” - ett spektakulärt konferens- och kulturcentrum med utsikt över den jämtländska fjällvärlden, som ska kosta en miljard och ge massor av arbetstillfällen.

För denna entreprenörsanda belönas Jan Åman själv med en post i Kulturrådets styrelse, och svarar i Kulturnytt den 24 oktober på hur han ser på relationen mellan kultur och näringsliv.

(Ljudill: Jan Åman)

Några veckor senare läggs Björntanden på is, eftersom en avhuvudfinansiärerna visat sig ha en miljardskuld i den nyligen förstatligade finansbanken Carnegie. Ytterligare några veckor senareavgår Jan Åman både som konsthallschef och ledamot i Kulturrådet, eftermisstankar om att han använt Färgfabrikens pengar för egna syften.

Och det är inte bara jämtlänningarnas framtidstro som får sig en törn,med det. Färgfabriken i Stockholm, som Åman startade i mitten av90-talet, har under tretton års tid odlat idén om konsten som en progressiv kraft i samhället, en konst som inte bara speglar ochgestaltar vår tid, utan också griper in, förändrar och förlöser själva framtiden. Samma sorts ambitioner som man haft på Tensta konsthall, vars ledning avgick i januari, och på Rooseum i Malmö, som nu byggs om till filial åt Moderna museet.

Så blev 2008 ett år för krossade drömmar. Den socialt engagerade,politiska konstens dröm om att göra skillnad, rädda världen eller åtminstone göra den lite bättre. Och marknadens dröm om en evig vernissagefest, en rikedom utan slut, en uppgång utan fall.

Så var står vi nu? Det var länge sen den frågan kändes så öppen, somjust nu. Kriser har förlöst konsten förr, som i början av 90-talet, när Damien Hirst tog sina första steg mot miljarderna. Ateljéhyrorna var låga, tomma lokaler att ställa ut i fanns i överflöd och ingen väntade sig att ett konstverk skulle ha samma sorts produktionsbudget som en hollywoodfilm. Det blev grogrunden till 90-talets brittiska konstsensation.

Sista ordet går till en konstnär som aldrig tjänade vare sig samhället eller marknaden. Den oförliknelige Kjartan Slettemark gick ur tiden härom veckan. Kanske kan han ge en fingervisning om vad framtiden har på menyn?

(Ljudill: Kjartan Slettermark)

Mårten Arndtzén

mårten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".