Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Charlies änglar ironiska?

Publicerat onsdag 2 juli 2003 kl 07.46
En uppföljare till en remake av en gammal TV-serie som marknadsförs med ironiska Pinup-affischer. Ja, vi har hela Hollywoodpaketet när actionkomedin "Charlies änglar - utan hämningar" har Sverigepremiär. 70-talsserien gjordes till långfilm för det tredje millenniet av Drew Barrymore, som själv spelar ängel tillsammans med Cameron Diaz och Lucy Liu. Men är ironin ironi? Stina Haraldsson har sett filmen och drabbats av - bryderi.
Tvåtusentalets änglar är tillbaka för andra gången. Cameron Diaz, Drew Barrymore och Lucy Liu som Natalie, Dylan och Alex, fnittrar och flamsar, strippar för fulla sjömän, låtsas vara dumma våp - och bankar som man säger skiten ur alla bovar som kommer i deras väg. Inte heller tv-serien på sjuttiotalet hymlade med att det handlar om snygga brudar som kan slåss. Men för oss som tycker om det storslagna och färggranna är det roligt ändå. Änglarna byter världsdelar och miljöer nästan lika ofta som de byter kläder. Och hela Charlies Änglar-konceptet förvirrar ens feministiska analysförmåga. Är det tuffhet i en gammal möglig lyx-pin-up-brud-förpackning som låtsas vara ironisk, eller är det faktiskt nåt mer än det? Allt sedan klädföretaget Diesel började med det i sin reklam nån gång i mitten av nittiotalet har porriga brudar varit politiskt korrekta under parollen "det är ironi", trots att ironin aldrig gått fram eftersom resten av reklamvärlden använder samma sorts bilder, bara i något mildare tappning. Men Charlies änglar är inte bara överdrivet pin-uppiga. Dom är osexigt töntspexiga och befriande manhaftiga också. Cameron Diaz Natalie som butchig undersökningsdomare är en sån höjdpunkt. Dessutom finns en kamp mellan äldre och yngre generationer av änglar som annars brukar vara förbehållen män, i berättelser där en songestalt tvingas utmana och besegra en fadersfigur för att själv bli vuxen. Dom äldre änglarna är både ledargestalter som står i vägen för den nya generationen och mentorer som hjälper dom framåt i karriären. Med gloria som om hon just nedstigit från himlen sitter plötsligt en av de gamla änglarna från sjuttiotalsserien, Kelly Garret där och talar om för Dylan att hon inte får ge upp, för alla änglar är unika. Det är nästan lite rörande i all sin klyschighet. Änglarna har kanske fortfarande nåt att uträtta här på jorden. Stina Haraldsson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.