Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Deckare

Smart men likstel Lagercrantz

Publicerat fredag 9 januari 2009 kl 07.30
David Lagercrantz

Författaren och före detta kriminalreportern David Lagercrantz debuterade 1997 med en uppmärksammad bok om äventyraren Göran Kropp. Sen dess har har skrivit böcker om Åmselemorden och uppfinnaren Håkan Lans, samt en handfull deckare. Nu ger han ut en ny bok i den genren, ”Syndafall i Windslow”, där mordgåtan kretsar kring datamaskinens fader Alan Turing.

Smart är nyckelordet i den här boken. Matematikern Alan Turing är smart, ja rentav genial - men död. Kriminalassistenten Leonard Corell är smart och den som står i centrum. Han utreder den excentriske matematikerns självmord, som inte förvånar någon för forskaren Alan Turing som sysslat med någon slags hemlig apparat har bevisligen varit deprimerad och instabil.
  Men Corell är alltså smart och börjar ana något annat, mest kanske för att han känner igen sig själv i den döde matematikern: drömmen om den rena matematiken, fri från samtidens klibb lever i honom.
  Smart är också David Lagercrantz. Förlaget är smart för en bok om datamaskinens uppfinnare som också var med om att knäcka nazisternas krypteringsmaskin Enigma, en berättelse kryddad med homosexualitet i kalla krigets England med spioner, bigotteri, okunnighet, förbjuden kärlek, amerikansk kommunistskräck och alltså död - ja, tankarna går till Graham Greene och nog förstår man att det redan skrivits mycket om Turing i Storbritannien och att Bonniers börjat sälja utlandsrättigheterna innan boken ens kommit på svenska.
  Och en smart berättelse om en smart person är ju inte det sämsta. Trådarna kring utredningen som kopplas till konstruktionen av den första datamaskinen i vars skugga vi alla nu lever. Med de förutsättningarna blir jag förvånad över romanens stelhet, ja likstelhet. Varför vill författaren berätta detta - var finns kärnan, det som rör, det som engagerar? Romanen känns som en av de där kostymfilmerna där man efteråt minns en uniformsknapp eller en vas, men inte vad huvudpersonerna hette eller gjorde.
  I ett efterord tackar David Lagercrantz en smärre härskara på förlaget för hjälp. Synd bara att ingen av dem påpekade för honom att en historia måste gestaltas för att bli en roman, inte bara redogöras för.

                                                      Mikael Timm
                                                   mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".