Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Film

Clintan visar musklerna

Publicerat fredag 9 januari 2009 kl 08.54

”Changeling”, bortbyting. Så heter Clint Eastwoods nya film, som bygger på en sann berättelse från 20-talets Los Angeles. Angelina Jolie spelar den ensamstående mamman Christine vars son plötsligt en dag försvinner.

Ja, och inledningvis är polisen inte särskilt hjälpsam, det flesta försvunna barn är tillbaka inom en dygn menar dom, men det gäller inte Walter som förblir borta. Veckorna går och fallet med den försvunne pojken blir ett allt större PR-problem för Los Angelses-polisen som av allmänheten redan betraktas som oduglig, våldsam och korrupt. Men så, ta-ta! hittas Walter och förs med tåg hem till mammas armar. Fast det är ju inte Walter utan ett ouppfostrat litet utbytesbarn, som lärt sig en utantillläxa, vad han heter och var han bor och vem hans mamma är. Men polisen framhärdar, det är inte pojken det är fel på, det är Christine Collins som är i chock, som är en dålig mor, ja, vill hon ens ha tillbaka sin son? Är hon inte bara en lättsinnig kvinna som börjat smaka frihetens frukter?
  Angelina Jolie spelar den behärskade Christine med just behärskning, mer inåt än utåt, inget stort utspel utan medvetet anonym på ett sätt som passar filmen väldigt väl.
  Och det är en så bra historia, att det är märkligt att den inte filmatiserats tidigare under de 80 år som gått sen det hela utspelade sig. Men å andra sidan - om den inte varit baserad på verkliga händelser, då hade den nästan varit för bra, så osannolik ter sig dramaturgin i polisens gränslösa  maktmissbruk. Så på ett plan passar det här Clint Eastwood perfekt, det är hans styrka som regissör  att renodla en berättelse, sortera ingredienserna och koka ner. Precis som i Mystic River eller A perfect world. Och trots att Changeling är bra lång, är det först mot slutet som det blir utdraget, som om Eastwood, med den sanna berättelsen för ögon inte ser att filmen faktiskt är färdig.
  Men min huvudskaliga invändning mot Changeling är att Eastwood som vanligt är en så fyrkantig bildmakare. Här ska 20-talets Los Angeles återskapas och det är säkert så att varenda T-ford och keps och pälsbräm är historiskt på pricken, men det är så till den milda grad uppumpat och muskulöst välsminkat att bilderna stelnar och blir kvar i studion. Så Changeling blir sina förtjänster till trots, en lite okänslig film, det är som om man ser Clintans uttryckslösa stenansikte i för många scener, trots att han den här gången hållt sig bakom kameran.

                                                      Måns Hirschfeldt
                                                    mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".