Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ken Park

Publicerat fredag 4 juli 2003 kl 07.55
Våld, droger, sex och AIDS. Regissören och foto-konstnären Larry Clarks långfilmsdebut Kids från 1995 är en rå skildring av barn i New York. År 2001 kom Bully, också med ungdomar i centrum. Nu är det dags för Larry Clarks nya film Ken Park. Harmony Korine, som skrev manuset till Kids har skrivit manus den här gången också. Och Ken Park har redan blivit uppmärksammad, för att filmaffischen - som föreställer en kille som tittar fram mellan en kvinnas lår - blivit utrensad från tunnelbanan i Stockholm. Även den här gången handlar det om unga människor. Nu i ett amerikanskt förortsghetto. Och även den här gången håller dom de på med skateboards, droger och mycket sex. Tor Billgren har sett Ken Park.
Vi befinner oss i White Trash-land. Arbetslösa eller trippelarbetande föräldrar som dricker öl och tittar talkshows. Vi tittar in i fem 15-16-åringars liv. Ken Park skjuter sig i huvudet vid skateboardrampen. Shawn ligger med sin flickväns mamma, medan hennes yngsta dotter sitter och tittar på porrfilm med sina dockor. Claudes mammas stora mage verkar inte innehålla något barn, utan en svulst. Peaches fundamenatlistiskt kristne pappa viger henne med sig själv, efter att hon nästan haft sex med sin pojkvän. Då brinner det i knutarna, man vill ju inte gifta sig med en befläckad flicka. Tate hugger ihjäl sina morföräldrar. De vuxna är UFOn. De har inget gemensamt med sina barn. Det finns inga kommunikationsvägar. Inte ens våld. Och ungdomarna lider av livsleda. Eller lider och lider. De verkar gilla läget. Det är den flegmatiska generationen. Men det är inte de hycklande föräldrarna som är förlorarna i Ken Park. Den störste loosern i filmen är Gud. Det är hans normer om vad som är manlighet som urartar i att ragga prostituerade och köra asfull. Och reducerar den som inte är intresserad av baseball till en fjolla. Det är den killen som bär korset runt halsen, som har det allra jävligast hemma. Det är i Guds namn och för att bli ren som Peaches måste gifta sig med sin pappa. Har människorna helt tappat greppet om vad som är rätt och fel? Är det läge för en ny syndaflod? Nä, inte för ungarnas skull. ”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som dem.”, glimmar förbi på en bonad. Ungdomarna gör på sitt sätt. Det finns tydligen alternativa normer som går lika bra som de traditionella. Vi är inte så vana vid dem, och de håller kanske inte i längden. Ken Park är en bagatell. Den drabbade mig inte på långa vägar så mycket som Kids från 1995. Men när jag lämnar filmen, så ler jag, trots att jag egentligen sett en otäck och rätt obscen film. Ungarna kommer att växa upp, ja inte Ken Park då för han sköt sig ju, och Tate som dödade sina morföräldrar sattes väl i nån elektrisk stol, men de andra. De kommer att klara sig, och ersätta sina föräldrars föråldrade och urartade moral med något nytt och bra, något som vi inte riktigt vet vad det är. Tor Billgren
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.