Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Granta

Nummer 104

Publicerat tisdag 13 januari 2009 kl 07.46

Granta är ett brittiskt litterärt magasin som ser ut som en bok. En gång i tiden, närmare bestämt 1889 startade det som ett litet magasin av och med studenter i Cambridge. I slutet av 70-talet väcktes det ur sin slumrande tillvaro och blev större, prestigfullare, mäktigare och mer känt. Länge hette den tongivande chefredaktören Bill Buford - nyligen världskänd för sin reportagebok ”Hett”.

Granta kommer ut med 4 nummer per år, där finns nyskrivna noveller, romanutdrag och essäer och där finns alltid texter som är det som gäller ”just nu”. Varje nummer har också ett tema - även om ämnena brukar tolkas väldigt fritt av de medverkande. Genom åren har ”alla” har skrivit i Granta - från A A Milne och Sylvia Plath till Salman Rushdie, Ian McEwan och Zadie Smith.Sedan något år tillbaka ägs faktiskt Granta av den svenskättade Sigrid Rausing. Och nummer 104 som nu finns ute är det första som nya redaktören Alex Clark satt samman. Numret heter kort och gott ”Fathers” Det är nåt väldigt attraktivt med ett nytt nummer av Granta, och jag är ledsen att säga det - varken OEI, Ord & Bild eller Vi Läser försätter mig i samma förväntansfulla stämning...Nummer 104 handlar alltså om pappor. Jaha, det visar sig vara rätt påtagliga Pappor det. Texterna berättar om sluskar, kärleksätare, egoister och briljanta föreläsare. Här finns fiktiva lögnare, faktiska porrfilmsdistributörer och mytiska män som dött, försvunnit eller bara tystnat. Ali Smith porträtterar på 37 rader - en sida - sin pappa Donald Smith, nu 84 år gammal - det är fullkomligt genialt, nästan naivistiskt enkelt med några frågor och hans svar - ungefär så här: säg att jag är åttiofyra och ett halvt, säg att jag är en bra laxfiskare, precis som min dotter, som fångade den tredje största fisken förra året, förra månaden i Delphi, på Irland. Nej, säger Ali Smith, det var inte jag, det var fiskevattensvaktaren... jag höll bara i spöet. Pappan skrattar och säger, aye - men skriv inte det!

Och några sidor senare läser jag en lång essä av Siri Hustvedt. Under rubriken ”My father myself” skriver hon om identifikation och inlevelse. Om den egna uppväxten med mamma, pappa och tre systrar. Bildat och behagligt leder hon texten från den egna älskade pappan via Oidipuskomplex och Freud till Virgina Woolf och Emily Dickinson, och sen lurigt och hypnotiskt vidare in i det egna skrivandet och hennes och maken Paul Austers barn och så till tårarna när det verkliga, viktiga samtalet med fadern slutligen äger rum. Och visst då börjar jag förstås tänka på den egna pappan och på de egna barnen, och på vår tid, på duktiga pappas flickor och... ja, så är det som det brukar med Granta. Bakom det rejäla, lite präktiga pocketutseendet finns både små fluffiga gräddbakelser och rätt praktfullt tankegods. Allt till läsarens lystnad.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".