Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur

118 personer ur Marsteins huvud

Publicerat torsdag 22 januari 2009 kl 10.40
Trude Marsteins bok

Göra gott - så heter den norska författaren och essäisten Trude Marstein första roman som översatts till svenska. Och det är inte så få som ryms under rubriken Göra gott. Inte mindre än 118 huvudpersoner får göra sina röster hörda en i taget.

Romanen är en sorts mosaik där perspektivet skiftar konstant för att till slut bli en nära nog sammanhängande berättelse om ett par dygn i en stor skara människors liv.

Göra gott kom 2006 och belönades med PO Enquistpriset året efter, har översatts av Lotta Eklund och har nu lästs av Jenny Teleman. 

Post-it lappar. Sjuttiofem stycken fastklistrade i boken var vad som behövdes för att faktiskt kunna säga, ja jag har nog läst Göra gott. En femtioårsfest, Karolines, en stilig karriärkvinna med make och fyra barn och det företag där hon gör sin karriär är nämligen den gemensamma tråden i det broderi av människor, händelser, ögonblick, matförgiftningar, samlag, konversationer, familjegräl, telefonsamtal, bussfärder och så vidare i all oändlighet, som utgör fragment av 118 människors tillvaro under ett par dygn. Alla hårt eller löst knutna till festföremålet. Så löst ibland att någon som får ordet bara är taxichauffören som skjutsar någon till festen. Eller är vårdbiträdet som vakar vid någon av gästernas mammas dödsbädd, men har en skolkamrat vars lärare ska till festen i morgon eftersom det ibland är dan innan. Om ni förstår vad jag menar...

Allt det här låter naturligtvis skräckinjagande komplicerat. Men det är det inte. Bortsett från post it lapparana med allas namn i mitt ex så är Marsteins halsbrytande projekt häpnadsväckande pedagogiskt. Perspektivet flyttar sig trögt, säkert och rytmtiskt, ur blick och hand. Varje övergång är så genomtänkt att den första förtvivlan över de ständiga avbrotten så fort någon pratat en stund, går över, för nästa person också är värd att lyssna till å Marsteins språk gör som tur är heller inga egna kringelikrokar varken upp i poesin eller ner bland metaforerna utan håller sig envist till lugnande, enkel pratprosa.

För i göra gott är väven själva innehållet, men en ganska grådaskig väv ska sägas, för när ordet släpps fritt här, är det mest allas leda, oro, besvikelser och hjälplöshet, som ljuder mellan husen.

Jenny Teleman

jenny.teleman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".