Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Konst

Närgången Ogland utan sinnesrörelse

Publicerat tisdag 27 januari 2009 kl 08.57
1 av 2
Ylva Ogland, Ylva 1985
2 av 2
Snöfrid in Her Distillery, 2008

Ylva Ogland heter en av våra mer uppmärksammade, unga konstnärer. Tillsammans med maken Rodrigo Mallea Lira och Jelena Rundqvist chefade hon över Tensta konsthall 2004-2007 och flyttade därefter till New York för att helhjärtat ägna sig åt sitt måleri, som är traditionellt föreställande med starka självbiografiska inslag. Nu återvänder hon till Sverige med två uppmärksammade utställningar. Nya verk på galleriet Brändstrom Stockholm och en blandning av nya och äldre saker i Oglands gamla lägenhet på Söder. Bland annat små, cirkelrunda målningar av hennes eget kön. Mårten Arndtzén recenserar.

Hon är en duktig målare, Ylva Ogland. I den lilla tvåan på söder hänger ett gäng fina porträtt och modellstudier, föreställande Ogland själv i dagisåldern fram till tidig pubertet. Några av dem itusågade, som sönderrivna fotografier. Andra omsorgsfullt sammanfogade igen. Tillsammans berättar de något, mycket allmängiltigt, om förlorad oskuld. Om det pris flickor får betala för att bli kvinnor.

Men det räcker ju inte. Inte i dagens konstvärld. Vill man bli tagen på allvar, bli framgångsrik där räcker det inte att gestalta vad det innebär att vara människa. Anrättningen måste kryddas med något: en ironi, en konceptuell knix av något slag. Någonting originellt och smart.

Så Ylva Ogland har hittat på ett alter ego, som heter Snöfrid och bor i en annan värld och kommunicerar genom speglar och, på galleri Brändström, genom hembränd sprit i smakerna guld, ametist och pärla. Var och en med olika jagstärkande effekter på den som tar sig en sup. Snöfrid målar själv också, abstrakt och ganska illa - men vad gör det? Här är det ju inte längre bilden som är intressant, utan konceptet.

Och inget ont om koncept - så länge de innehåller något. Men det här hopkoket av antroposofiskt flum, konsthistoria light och levande ljus är bara larv. Ingen människa kan det på allvar. Men det gör inget, för det är inte allvaret det kommer an på, utan charmen. Maken Rodrigo Mallea Lira har ett galleri i New York, som styrs av ett allsmäktigt orakel i form av en tavla Ogland målat. Ett koncept som alstrat många förtjusta spaltcentimetrar i New York-pressen, vad jag förstår.

På galleri Brändström har Mallea Lira byggt en kopia av sitt galleri, som en skulptural annons. Och längst in i utställningen har det unga paret inrett en tillfällig ateljé och bostad åt sig själva; så med lite tur kan man få sig en titt på denna 2000-talsupplaga av Sigrid och Isaac, annars får man nöja sig med den charmiga röran där inne.

Ogland har sagt att hon vill ”upphäva gränsen mellan livet och konsten”. Och visst gör hon det: hon gör sitt liv till teater - eller snarare reklam. På sista tiden har hon varit sysselsatt med att måla av sitt kön. En prydlig serie cirkelrunda små tavlor i grått och rosa, som ska vara målade under onani. Men de lätta, precisa penseldragen avslöjar ingen sinnesrörelse över huvud taget. Det är faktiskt lite otäckt.

                                                      Mårten Arndtzén
                                                  marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".