Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En plats i paradiset

Publicerat måndag 14 juli 2003 kl 07.54
Från Irak kommer den kurdiska författaren och poeten Hama Dostan, som skrev om hur det är att växa upp under krig och förtryck i boken Som en svart vind från 1999. Hama Dostan bodde som barn i byn Halabja, som ödelades av Saddam Hussein i en gasattack 1988. Då hade Hama Dostan flytt från Irak och bodde sen nio år i Sverige. Nu har han kommit med en uppföljare till Som en svart vind. En plats i paradiset heter den och Elin Claesson har läst.
Att skriva om minnen som är ett med en, som överskuggar det mesta, kan vara svårt. Svårt att få läsarna att känna lika mycket som en själv. Svårt att hitta ord som faktiskt stämmer överens med hågkomsterna. Saddam Husseins gasattack mot den kurdiska byn Halabja 1988 är för författaren Hama Dostan ett sådant minne. Ett som aldrig släpper taget. Även om han var många hundra mil därifrån när det hände, på ett svenskt sjukhus där hans dotter höll på att komma till världen. Hur då göra när man vill skriva boken om det som hände? Och dessutom skriva den på ett nytt språk - ett språk man tillägnat sig som vuxen. Hama Dostan gör det enda rätta, han börjar långt tidigare. Hans berättelse handlar om Halabja, men om den by han växte upp i och så småningom flydde från. Om kvinnor, barn och män som vandrar in och ut ur varandras hus och liv, som bråkar och älskar och slår ihjäl, som föder barn och diskuterar livet, som pratar politik och religion. Människor helt enkelt. Halabja eller Skövde vad spelar det för roll. Så långt allt gott. Likt en thrillerförfattare skapar Hama Dostan både oro och spänning, som den skönlitteräre författare han är penslar han fram ett irakiskt Kurdistan med tusen lukter, blommor och färger och ett Sverige som i hans och hans landsmäns ögon är tyst och slutet, men utöver detta använder han sig också av ett politiskt alibi. Boken igenom för han en diskussion om diktaturers struktur och motståndets taktik. Det låter rikt. Och är det, men det finns nåt som skaver. Och i första hand handlar det om den skönlitterära ambitionen. Som stupar i mötet med det svenska språket, svenskan verkar helt enkelt inte innehålla tillräckligt många synonymer för Hama Dostans bilder. Eller också är det ren oförmåga som gör att han beskriver tillexempel vackra kvinnor med: "hon var det vackraste jag sett, hennes underbara ögon lyste som stjärnor" eller "hon var hoppet i mitt liv, hela min kropp värkte av längtan efter hennes närhet". Språket haltar och hackar och berättelsen måste ideligen återhämta sig från långa passager av klichéer. Kanske hade ett närmare samarbete med en noggrann redaktör kunnat lösa det. Kanske finns det hos förläggare och förlag en rädsla för att förstöra en författares speciella språk,kanske måste förläggar- redaktörsrollen vara mer som en översättares, en uttolkares. Nå, trots detta läste jag "En plats i paradiset" och fann den njutbar - men det har nog att göra med de andra delarna i Hama Dostans tredelade författeri - jag läser gärna mer av både thrillertekniktalangen och den skarpsynte politiske iakttagaren. Elin Claeson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.