Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Göran Malmqvists kinesiska bekännelser

Publicerat tisdag 15 juli 2003 kl 07.55
Under knappt ett år medverkade Göran Malmqvist i den taiwanesiska tidningen Lianhe bao med en regelbunden spalt, där det stod honom mer eller mindre fritt att lägga ut texten. Göran Malmqvist professor emeritus i sinologi, medlem av svenska akademien och flitig översättare kinesisk litteratur, enkannerligen nobelpristagaren Gao Xingjian. Sedermera har bidragen från den kinesiska tidningen, som Malmqvist skrev direkt på kinesiska utkommit i bokform.
Minst två förunderliga ting inträffar när Göran Malmqvist sätter sig ner för att regelbundet medarbeta med en personlig spalt i den taiwanesiska tidningen Lianhe bao. För det första trollar han fram en kinesiska som naturligtvis är modern, men som aldrig är långt borta från medevetandet om sin klassiska historia, och som just i den egenskapen inte sällan förmår aktivera de moderna ordens etymologiska metaforer. När han t.ex. meddelar att han vill berätta sin och sin fru Ningzus gemensamma historia, så placeras detta ord "historia" precis på det ställe i meningsbyggnaden där det mer än nötta kinesiska "gushi" fäller ut sin ammansatta mening av det förflutnas händelser. Det är en kinesiska som kan förefalla en aning överkorrekt men samtidigt är minitiuöst avlyssnad och absolut stilren. Men ännu förunderligare än det säregna språkrummet är det svängrum som de fria essäerna har erbjudit Malmqvist, och som han till fullo har tagit i anspråk. För det första får vi tacka den ännu levande kinesiska sanwen-traditionen, där inget ämne, inget specialitet eller privatsak är för krånglig eller trivial eller udda för att kunna beredas plats, bara skribenten förstår att väcka läsarens intresse. Här kan Göran Malmqvist i ett prosastycke fråga sig om det finns något talspråk i den 2-tusen-3-hundraåriga krönikan Zuozhuan, vilket han demonstrerar med hjälp av sin mentor Bernhard Karlgrens rekonstruktioner av arkaisk kinesiska, en dos historisk fonologi och citat direkt ur originalet. Ungefär som en svensk språkforskare skulle fråga sig om det inte finns någon västgötadialekt i Västgötalagen och anföra citat ur texten inte ur Holmbäcks och Wesséns nysvenska version utan direkt på den obegripliga ursvenskan. I nästa avsnitt kan Malmqvist berätta om hur hans svenska fästmö slår upp förlovningen, till förmån för en nyvunnen amerikan, vilket ger den överlycklige Göran möjlighet att från Hong Kong telegrafera till sin sichuanesiska förälskelses far och anhålla om hennes hand. Dessemellan återberättar han möten med levande författare och levande litteraturer. Han utbringar en skål till det klassiska rimlexikonet qie yuns 1-tusen-2-hundraårs-jubileum. För att strax göra avbön för några av sitt livs försyndelser. Att han aldrig lärde sig ordentlig japanska, och inte ens försökte med isländska. Att han ägnade alltför många år av sitt liv åt att bevisa att Dong Zhongshus påstådda verk Chunqiu Fánlù var ett falsarium från en senare period, i stället för att avsätta tid till översättning av sin älskade Zuozhuan till engelska. Och lika starkt ångrar han att han ägnade för lite tid åt sina söner när de var små och hani stället ständigt kurade i studerkammaren. ngen svensk publikation skulle tillåta en sådan brist på mänsklig ordning. Lärdomsproven vore för smala. Och det personliga för privat, och knappast något som Malmqvist skulle ha gett offentlighet åt i någon svensk tidning. Men det kinesiska resultatet är också mer än vad några svenska memoarer skulle kunna åstadkomma. Skrivna som de är för publicering i en tidning, vänder de sig direkt till läsaren. Helt obekymrad om vad som går att berätta och vilken svårighetsgrad författaren kan tilllåta sig, så förefaller orden tagna direkt ur minnesarkivet, även om några av de mer filologiska utläggningarna är mer inpräntade än erinrade. T.o.m. ett stänk av bildmässig monarkistiska fåfänga kan han kosta på sig, som Silvias ciceron under det kungliga besöket i Kina. Men mer frispråkig, vidlyftig, öppenhjärtig och intelligent utan baktankar har jag svårt att föreställa mig att man kan vara. Utan att bli programmatisk. Ling yi zhong xiangchou. Så heter Göran Malmqvists samling av artiklar: En annan nostalgi. Den ljuva smärtan efter ett annat hemland. Göran Sommardal
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.