Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Carrey allsmäktig på bio

Publicerat fredag 18 juli 2003 kl 10.19
Bruce den allsmäktige - så heter ytterligare en av helgens filmpremiär - och iden ser vi Jim Carrey i rollen som en journalister som får lite väl mycket makt i sina händer och ger mediamanipulationen ett nytt ansikte. Carrey, som många säkert känner igen från filmer som "Dum & Dummare", "Mina Jag och Iréne" och "The Mask". Måns Hirschfeldt har sett Bruce den allsmäktige, regisserad av Tom Shadyac.
Ja, ni kan kanske föreställa er ungefär hur Jim Carrey ser ut när han låter som här: det är som vanligt, käken håller på att gå ur led och ögon är på väg ur sina ur sina hålor. Men så har han å andra sidan precis mött Gud, som spelas av den alltid lite allvarligt milde Morgan Freeman. Gud vill precis som alla andra ha semester vid den här tiden på, men behöver en vikare, och eftersom Jim Carreys Bruce ägnar filmens inledning åt att klaga så innerligt på dom gudomliga makterna, så är det förstås ett lustigt spratt att se om Bruce kan sköta Guds jobb bättre själv. Men vi i publiken vet förstås, precis som den allsmäktige att med Jim Carrey vid rodret är det profeterat att gå åt helvete både i himlen och på jorden. För vad kan va värre än karriärsugen TV-journalist med gudomliga krafter, som kan se till att sensationerna slår ner precis där han står med sitt team och som kan utmanövrera konkurenterna till det hett eftertraktade nyhetsankarjobbet. Jim Carreys Bruce skiljer sig inte nämnvärt från andra Carreyroller - han är som vanligt mer kropp än karaktär - och filmen är, som oftast, mer en radda gags än en sammanhållen handling. Och när allsmäkte Bruce gör bort sin kollegor så dom börja tala i tungor i direktsändning är det också riktigt roligt. Men här är ändå den hårdfisande och dumsnörvlande Jim Carrey rätt långt borta, för vi ser ju alla vilken helyllekille Bruce egentligen är, så det bara luta sig tillbaka vänta på att även han ska inse det och se att det är som bäst när det lite sådär som vanligt och lagom, och alla får ha sina fel och brister och ändå hålla sams och hålla hand. Och när ens flickvän älskar en trots att man är lite dum och själv älskar man henne trots att hon har lite små bröst. Och om bara Gud får sköta sitt ifred och vi inte ruckar för mycket på skapelsens ordning, utan hittar tillbaka till småstadsmänniskan inom så blir det nog ordning på torpet. Det är så sunt, att det nästan doftar nybakta bullar i salong - och så luktar inte riktig komedi. Måns Hirschfeldt
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.