Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Idyll och galna tomtar - om Anders Olssons Konst

Publicerat tisdag 22 juli 2003 kl 10.35
Den kan ha en underton av ... galenskap, sommaren. Idyllen, tristessen och den våldsamt uppflammande kärleken till den lilla svenska röda stugan. Dom kan dyka upp i Stockholm ur Björns Trädgårds ölstinna gräsmatta, de högljuddaste av nationalister för att plötsligt protestera mot en moské som stått nära parken i flera år. Allt för att försvara nåt sorts fosterland. I Visby går ungdomar nästan bärsärkagång i nationalarvet av ren hetta och sommar upphetsning, alltmedan resten av semestersverige njuter bland pionerna med bestialiska flickmord i pocket. Så älskar vi vårt badsverige, med flaggor som vajar lite väl blågula och kossor som vi ju alla vet egentligen är rätt lömska. För dom har hängt med länge, just de tvetydiga symbolerna för landet sol, i vartenda kök och på vartenda dass. Som konstnären Anders Olssons massproducerade romantiska pappersbonader med kullor, hölass och ekor som just nu ställs ut på Kulturhuset i Stockholm. Journalisten Dan Backman har sammanställt en bok med Anders Olssons bilder. En av våra mest spridda bildmakare, samtidigt en av vår minst kända konstnärer.
Det är inget snack om att Anders Olssons konst har varit med och skapat bilden av den svenska sommaren. Kor på grönbete vid en insjö, man ser att det är lika varmt som nu, kådan från furorna doftar intensivt. Höbärgning före traktorns tid, man arbetar med kroppen, jag blir sugen på kaffet, som jag vet ska serveras när som helst. Den lilla dammen med svanar, det är sensommar, kanske blir det åska på eftermiddagen. Men jag skulle gärna ligga på rygg i ekan och läsa "Vem älskar Yngve Frej". I alla fall tills det börjar mullra. Det är bilder som en konstnär som Peter Johansson - som jobbar mycket med att nedmontera klichébilden av Sverige som ett allmogeparadis - skulle njuta av att fördärva med små hakkors på kvinnornas halssmycken, eller genom att måla dit dammoln efter ett Hells Angels-gäng på den torra grusvägen. I Tomas Tidholms poetiska betraktelse över Olssons konst som Dan Backmans bok börjar med, lurar också döden bakom varje hölass. Det är samma övertydliga estetik som tidningarna Vakna och Vakttornet använder sig av för att visa hur det är att vara troende på det där enda och riktiga sättet. Idel glada människor i samförstånd, och klara färger. Nationaldemokraterna skulle kunna ta valfri Anders Olssonbild, och skriva dit "Siste svensk tar med flaggan", och dela ut på sina marscher genom städerna. Just därför är det närapå en demokratisk plikt att ta till sig Anders Olssons konst, och inte avfärda den som enbart kitschig dekoration! På samma sätt som vi måste återta den monumentala arkitekturen från det totalitära, så måste vi återta det övertydliga och känslosamma från propagandanissarna. Jag tycker inte att det är inte löjligt med den här typen av idylliska skildringar av Sverige. Jag tycker förresten inte att det är idylliserande eller konserverande. För det är ju så här, just så här i den svenska naturen på sommaren. Och om det skulle vara en skitsommar så fungerar bilderna som en påminnelse om hur det KAN eller SKA vara, så man tar till vara på tillfället när det väl kommer. Lika mycket som bilden av sommaren, har Anders Olsson varit med och skapat bilden av julen. Det är Jenny Nyströms och Anders Olssons tomtemotiv vi skriver våra tvångsmässiga julhälsningar på. Dom har hoptryckta, rödbrusiga, dämoniska ansikten, och ser ut att krysta var dom sitter och var dom står i sina röda strumpbyxor. Oavsett vad jag tycker om Anders Olssons tomtar, så gör Dan Backman en bra insats med boken och utställningen om Anders Olsson. Det är märkligt att en konstnär som betytt så mycket i svenska hem under 1900-talet, som haft sånt inflytande på bilden av Sverige, inte har uppmärksammats på det här sättet tidigare. Tor Billgren
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.