Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
FILM

Stilla kärleksturer i Provence

Publicerat fredag 20 februari 2009 kl 08.07
Agnès Jaoui & Jean-Pierre Bacri. (Foto: Scanpix)

Agnès Jaoui hade varit skådespelare i flera filmer när hon började göra dom själv, i samarbete med partnern Jean-Pierre Bacri, där hon regisserar, båda står för manus och själva spelar med. ”I andras ögon” och ”Se mig” har blivit favoriter hos både kritiker och publik, och nu kommer den tredje: ”Parlez-moi de la pluie” (= Tala med mig om regnet) som på svenska blivit ”Det regnar alltid i Provence”.

Om ett äktenskapsbrott, för att uttrycka mig en smula gammaldags, ingår som centralt motiv i en amerikansk film, då kan man ge sig katten på att äktenskapet och brottet för­blir det centrala filmen igenom. När samma sak händer i en fransk film är det långt, långt ifrån säkert att otro­heten är det som filmen väsentligen handlar. Självklart är otro­heten i Agnès Jaouis film Det regnar alltid i Province betydelsfull och laddad, men Jaoui använder denna ”hemlighet” för att berätta om andra saker än bara att någon har svikit någon.

Till exempel att den framgångsrika om dock genuskvoterade Paris-politikern Agathe Villanova, spelad av Jaoui själv, inte har fått veta att hennes syster Florence har en affär med den lokale, avdankade dokumentärfilmaren Michel, övertygande fram­ställd av Jean-Pierre Bacri, därför att hon inte står sin syster så nära att hon förtjänar ett sådant förtroende. Och att Florence kanske är mer missnöjd med livet därför att hon in­te blev sedd och skuffades undan som barn, och att valet av man blev en sorts kom­pen­sa­tionshandling och därmed ett gott sub­jektivt un­derlag för en smula vänsterprassel. Och när Florence gråtande förklarar för sin äls­ka­re Michel, att hon inte kan förlöpa hemmet, som det kan heta, så förstår man att den saken inte omedelbart handlar om att välja plikten framför kärleken utan att hitta sig själv i stället för att både fly och illa fäkta. Att Michel’s hjärtesorg i detta ögonblick inte heller slår i takhimlen, får man en föraning om av ögonkasten mellan honom och sonens kompis mam­ma, som han träffar mot slutet vid en motorcross-seans.

I denna taktilt och ömsint framspelade komedi, där Jamel Debbouze och Pascale Abillot spelar de andra viktiga rollerna som Karim och Florence, är det som om talet både är direkt, dubblerat och omtalat. Som i det ofrivilliga besöket på bondgården, där politiken och politikern får en komisk blixtbelysning. Människan är inte bara vad hon gör, liktydig med sina handlingar. Hon är kanske inte ens den gåtfulla slutsumman av sina handlingar utan en var­else som alltid lyckats undfly både det ena och det andra.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".