Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Klas Katt går till sjöss

Publicerat fredag 25 juli 2003 kl 07.55
Gunnar Lundkvists första seriealbum "Klas Katt i Hell City" kom redan 1979 och sen dess har åtta böcker om den deprimerade kissen kommit ut. Lundkvist, som är en av de mest konskeventa och tydliga i sin konst har skapat en serie som kan se fullkomligt depressiv ut med sina centrala teman Ångest död, ensamhet. Ångest, död, kontaktförsök. Ångest, död, misslyckande. Nu har ytterligare en bok om Klas och hans sorgsna vänner i Hell city kommit ut . Klas Katt går till sjöss heter den. Jenny Teleman känner igen det ljusa mörkret.
"Man får inte IDENTIFIERA sig med soporna. DÅ kan det gå illa" Ett städ och livsråd i Klas Katts anda. Rimligt och klarsynt. Inte så ambitöst men liksom i alla fall uppnåeligt. Möjligt. Okej. Jag minns en tidigare bok när Klas vän Olle Ångest, en liten hund med ständiga panikattacker, en gång till och med skulle försöka ha - roligt. Olle köpte två vita vinare och drack upp dem själv på en offentlig toalett. Han fick naturligtvis råågren. Men han HADE roligt en liten liten skärva av en sekund. De har det nämligen, en liten ljus gloria runt sina tuschsvarta små gestalter, Gunnar Lundkvists figurer. Som ständigt kämpar med och ofta kapitulerar för ensamhetens omöjliga frihet och tvång. I allt det där gnetigt inristade bläcket lämnas det kvar ett litet område vitt papper, för att man ska kunna urskilja dem, de små djuren med sina klotrunda ögon som hela tiden far åt olika håll av tristess eller desperation. Se dom MOT allt det svarta. Det är det där vita som gör Klas Katt och hans tillvaro, där arbetsplatsen heter Grisfett AB och vännerna Ångest och Migrän i efternamn, uthärdlig och trösterik och... trovärdig. Att allt är ungefär 99 procent hårdblästrad existensiell panikförlamning men bara just 99... resten är tja hopp? Som en bild på två små nervösa grisar som sover tillsammans i en säng. I ett höghusområde. Utanför fönstret verkar en väldigt stor hemsk insekt titta in. Deras chanser är nog små. Men på nattduksbordet ligger en bok. Och den slutar lyckligt. Iallafall. Ändå. Man får vara glad för det lilla. Och vinet är ju gott ett ögonblick därinne på toaletten. Och det finns dagar när Olle Ångest faktsikt dammsuger. Och kanske inbillar jag mig, men är inte de vita ytorna ännu lite större i Klas Katt går till sjöss, som ju slutar med att han faktiskt tar ett tåg och reser sin väg. Och nästan småler. På baksidan till Gunnar Lundkvists nya album står att Gunnar Ekelöf är hans estetiska frände. Med ett perspektiv på människan och samhället som alltid följer den inre och undre vägen. Så är det säkert, men jag tror inte heller han har slarvat med sin Beckett. Varje ögonblick är väntan. På nåt. Och vem vet, kanske det kommer dit en vacker dag. Dit där Klas Katt och Olle Ångest står och väntar och frågar varandra: - Hur mycket är klockan? - Jag vet inte... Jag vet bara att det är sent... - Tänk om det inte kommer någon buss? - JA... Det är inte mycket vi kan göra åt den saken... - Ska vi bara stå här? Det kan vara farligt! - Kanske det, eller också är det bara lite otäckt... Vi får försöka ha tålamod som med allt annat... Ett helt okej råd. Eventuellt till och med möjligt. Jenny Teleman
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.