Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Konstfilmfestival i Simrishamn

Publicerat fredag 25 juli 2003 kl 07.50
Sverige har fått en filmfestival för konstfilm och videokonst. Det är i Simrishamn på Österlen som det sen i tisdags har visats film på Galleri Valfisken om aftnarna. 160 filmer av 130 konstnärer. Med så mycker popcorn och kall folköl som man vill ha. Tor Billgren åkte dit.
Soffgruppen och fåtöljerna går åt först, kuddberget har ingen riktigt vågat sig på, men de vanliga stolarna är inte direkt obekväma. Filmerna projiceras direkt på den vita tegelväggen, och den vimsige och chosefrie festivalgeneralen Linus Lindell rutschar omkring i strumplästen och presenterar de olika filmpassen på ett extremt opretentiöst sätt. Här behöver ingen ha komplex. Han har satt ihop festivalen tillsammans med Himea Narena, som är utställningsansvarig på Galleri Valfisken. Ja, det här ÄR ett bra sätt att visa videokonst, som på bio. I stort format. Med bra ljud. På ett galleri är det alldeles för lätt att bara stanna till framför en monitor, eventuellt ta på sig sladdriga hörlurar där det sprakar i ena luren, och efter 20 sekunder tänka "Jaha, det var ju bra, men..." och gå vidare. När man sitter så här, är man tvingad att se hela filmen från början till slut. Det är ärligare mot konstnären. Dessutom får man så mycket popcorn man vill. Och folköl. KALL! Den kortaste filmen är 15 sekunder, och den längsta evig. Fast de flesta är runt 3 minuter. Såväl proffs- som amatörfilm. John Skoog – det sägs att han blott är 17 år – lyckas i ”Välj mig svälj mig” skildra osäkerhet, ytlighetsfixering och stress – kontra ren lycka på 1 minut och 45 sekunder. Hur han gör? Kan inte förklara. Märkligast och mest fascinerande under de två dagar jag besökte festivalen var Jonathan Jarls obetitlade film, där han helt enkelt bara satt upp en kamera framför ett gäng i undre tonåren. Resten sköter sig själv. I början sitter de rätt still, tigger cig och frågar om det här kommer på teve, anstränger sig för att verka koola. Men det dröjer inte länge förrän några börjar boxas, två tjejer börjar kyssas under förskräckta hejarop, några andra simulerar gruppsex. Detta i en tagning på runt tolv minuter. Jag har bevittnat en process, ett kaos har skapats precis bara på grund av denna kameras närvaro. Samtidigt är det rörande att se hur ungdomarna verkligen tycks vill hjälpa de apatiska filmarna att få material. Och så här fortsätter det på festivalen. Idéerna, de konstnärliga infallen som fastnat på film serveras ett efter ett. Jag vill se mer konstfilm på festival! Tor Billgren
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.